Besökarna
Frank och hans familj har köpt sitt drömhus, Frank har en karriär inom reklambranchen och livet är på topp.
Dom flyttar in och börjar renovera men det tar inte lång tid förens märkliga saker börjar hända och Frank blir mer och mer övertygad om att dom inte är ensamma i huset. Han tar tillslut till drastiska metoder för att ta reda på vem, eller vad som hemsöker deras hem
Sverige har aldrig varit kända för att skapa intressanta eller bra skräckfilmer. Varför det är så kan jag inte svara på men antagligen är det för att filmerna sällan får någon direkt budget och vi inte har några skådespelare som skulle klara av agera efter ordning.
Men vi har filmen Besökarna som jag tycker klarar av det galant även om det inte är en renodlad skräckfilm.
I huvudrollerna ser vi Kjell Bergqvist och Lena Endre. Två mycket kompetenta skådespelare som verkligen levererar i den här filmen.
Vad som är lite speciellt med filmen är att det är mycket humor och värme i filmen. Det fokuseras mycket på att man ska få känna familjen ordentligt vilket jag tycker är viktigt i den här typen av film. Man får följa deras vardag och se hur dom lever och renoverar i huset. Det blir absolut inte långtråkigt utan snarare att man blir nyfiken och undrar hur den familjen kommer reagera på att bo i ett hemsökt hus.
Vi bjuds även på roliga bikaraktärer och det är den ständigt bananätande brevbäraren som börjar bli less på att köra upp posten till huset för att familjen inte orkat köpa någon brevlåda. Vilket leder till en hel del bråk och roliga situationer.
Som medium och spökforskare får vi se Johannes Brost. Lite märkligt val av skådespelare kanske men han passar som den flinande och glasögonbeprydda spökjägaren. Den mest förvirrade och roligaste scenen är mellan just honom och brevbäraren. En riktigt underbar scen.
Det är också det som räddar filmen. Humorn. Utan den skulle filmen inte bli speciell utan bara bli en jämförelse med Huset Som Gud Glömde, vilket säkert regisören tänkt på. Man kan koppla av en lång stund och le för att helt plötsligt hoppa till och verkligen bli rädd. Det är ruskigt bra timing vid själva skräckmomenten vilket gör filmen oförutsägbar och intressant.
Det här är ingen film med mycket effekter, tvärtom så är det en väldigt enkel film som med små medel lyckas skrämma tittaren ordentligt mellan varven. Tänker inte berätta vilka skräckmoment som förekommer utan det får ni se själva. Men jag lovar att på minnst två ställen kommer ni garanterat att hoppa till ordentligt i tv-soffan.
Filmen kan därimot bli lite väl snabb vid slutet. Från att börja som en lugn småkuslig film skenar det iväg lite väl mycket och håller ett toktempo mot slutet. Vilket jag kan tycka är lite synd då jag hade hoppats på det lite småkusliga tempot filmen igenom.
Men för att sammanfatta. Det här är en kultklassiker och den håller fortfarande trots att den är från 1988. Det finns många filmer som är betydligt nyare som inte kommer i närheten vad gäller stämning och obehag. En riktigt bra film man inte kommer att glömma bort på många många år
Nu får ni chansen att se den på DVD för ett bra pris på Discshop
Lakeview Terrace
Det unga paret Chris och Lisa Mattson har länge letat efter sitt drömhus och nu äntligen hittat det i soliga Kalifornien.
Huset är underbart och område lugnt och stilla. I huset brevid bor Abel, en mycket hård och erfaren polis vilket känns tryggt och bra. Men det visar sig att Abel inte alls är den snälla och trevliga grannen han utger sig för att vara. Han är kontrollerande och bevakar parets minsta steg. Anledningen till hans hat är att Chris är vit och lisa svart. Han klarar inte av att se deras blandäktenskap och gör allt för att förstöra deras liv och få dom att flytta från grannskapet.
Men en dag får paret nog och beslutar sig för att hämnas.
Det här är en thriller gjord utav Niel LaBute som tidigare gjort remaken på Wicker Man, och han har även gjort Nurse Betty och nu gett sig på en verklighetstrogen thriller om hur det kan se ut i vilket bostadsområde som helst. Storyn är inte speciellt märkvärdig utan det handlar helt enkelt om en inskränkt granne som inte kan låta bli att trackasera sina nya grannar. Det börjar med små pikar för att sedan urarta totalt och gå till regelrätta hot av olika slag.
Det här är ingen effektfilm. Lång ifrån utan det är mest dialoger filmen igenom vilket gör att det kan bli lite utdraget i längden då filmen är nästan två timmar lång. Men Samuel L Jacksons agerande gör att det blir spännande och han lever sig in och övertygar som den mycket arga och hatiska polisen Abel. Man får såklart även börja känna hans karaktär Abel, både som polis,granne och som tvåbarnsfar.
Filmen är bra och tar upp ett viktigt ämne och förmedlar det på ett bra sätt. Stämningen är spänd och man kan aldrig förutse vilka planer Abel smider i sitt hem. Obehaget finns hela tiden och dom som råkat ut för märkliga och jobbiga grannar kommer garanterat att gilla den här filmen.
Man behöver kanske inte tänka så mycket då filmen är ganska enkel och inte allt för svår att lista ut. Men som en film för kvällen i brist på annat funkar det galant. Samuel L Jackson har enligt mig rykt upp sig igen efter diverse mindre lyckade filmer och visar nu äntligen vad han går för..
Filmen finns att köpa på bland annat Discshop för 169kr.
Bilar
Bilar är en film från animeringsbolaget Pixar och handlar om den mycket egenkära bilen Blixten McQueen. Han älskar sig själv över allt annat och är mycket dryg och bryr sig inte om någon annans känslor.
Hans dröm är att vinna den stora tävlingen Pistong Cupen. Men i den stora finalen händer en sak som gör att det blir en utslagstävling i Kalifornien. Men under resan inträffar ett misstag och Blixten hamnar istället i Kylarköping, en liten håla mitt i ingenstans som bebos bland annat av Sally, Doc och Bärgarn. Under sin vistelse går det upp för Blixten att själv kanske inte alltid är bäste dräng och att man ska vara mån om de vänner man har.
Pixar är experter på att få folk intresserade av deras filmer. Det gäller då inte bara animeringarna utan hela berättelsen i filmerna. Nu är det några år sedan jag köpte den här på DVD men jag vill ändå passa på och skriva om den.
När jag först hörde att det bara skulle vara bilar i filmen blev jag lite skeptisk och trodde det skulle bli tråkigt och konstigt.. Men ack så fel jag hade.Dom löste det hur snyggt som helst och bilarna blir verkligen levande och får enorma personligheter. Bara en sådan sak att få fram olika känslor via "ansiktsuttryck" på en bil är värt en applåd.
Filmen börjar med en biltävling, redan där märker man att det är allt eller inget vad gäller detaljer och animering. Färgerna är så vackra och skarpa att man undrar om det verkligen kan bli snyggare än så här, och det blir det. Längre fram i filmen åker Blixten och Sally genom en skog och förbi vattenfall och andra typer av landskap som är det absolut vackraste inom animering jag sett i hela mitt liv. Man njuter av varje sekund och glömmer nästan bort handligen i filmen eftersom man fachineras av alla detaljer.
Är filmen bra då? Det tycker jag allt att den är.Den karaktär som gör hela filmen är Bärgarn. En gammal rostig byfånefierad bärgningsbil som inte är det smartaste bilen i byn. Han lockar till en hel del skratt och märkliga situationer.Bland annat så välter han traktorer på nätterna, vilket retar upp bonden Gerry (som är en stor och arg tröska)
Självklart har filmen budkap och moralkakor som tecknade filmer alltid har, och i synnerlighet Pixar och Disney.
I den här filmen handlar det om att ställa upp för varandra och inte bara tänka på sig själv. Du måste ge för att få.
Vad jag tror gjorde att Bilar vart så populär är att dom satsade på just bilar. Både barn och vuxna kan bli intresserade och personligen var jag ganska trött på alla animerade filmer om djur av olika slag. Att satsa på figurer som går att göra leksaker av var även det ett genidrag och det finns en uppsjö av leksaker, påslakan, bollar och mer därtill med Blixten i butikerna.
Det som är återkommande i Pixars filmer är referenser till tidigare filmer. Blixten har som exempel nummer 95 lackerad. 1995 var det år som Toy Story släpptes. Likaså är däcken på honom av märket Lightyear som även det är från Toy Story och rymdhjäten Buzz Lightyear.
Det kryllar av sådana referenser och håll ett extra öga när Blixten och Mac åker mot Kalifornien så böde hör och ser ni dom blå fåglarna från kortfilmen "Birds"
Det här en en fantastisk film, det är kanske inte den bästa filmen från Pixar då min personliga favorit är Wall-E. Men bilar kommer inte långt efter.
Bilar finns nu att köpa på bluray för endast 129kr på kvarnvideo.se för er som vill ha bästa möjliga upplevelse.
Vacancy
Ett gift par tar in efter en lång bilresa in på ett motell. Dom blir bemötta med öppna armar av mannen i receptionen och får ett rum. Det är ganska sunkigt och omodernt men dom är trötta och tar det ändå. Stämningen är spänd mellan dom av olika anledningar och mannen sätter sig framför tv där han finner ett gäng videokasetter. På banden ser han människor som blir mördade och torterade, efter en stund känner han igen rummet lite väl mycket och inser nu att det är det rummet dom hyrt han ser på kasett efter kasett. Nu börjar paniken komma och dom inser nu att dom måste ta sig därifrån. Vilket blir svårare än vad dom trodde
Som det gifta paret ser vi Luke Wilson och Kate Beckinsale. Båda är helt okej skådisar och i den här typen av filmen är det bara ett plus om man har talang och kan spela rädd och det klarar dom båda briljant. Skräcken dom förmedlar känns faktiskt ganska äkta och dom springer inte bara runt i panik utan försöker tänka logiskt och metodiskt efter ett sätt att komma därifrån. Vilket inte är det lättaste då hela rummet är bevakat.
Filmen påminner lite om en blandning av Hostel och Strangers. Det är ganska kuslig stämning och handligen är inte på något sätt overklig. Att folk filmar när dom mördat sina offer är knappast något nytt fenomen utan har funnits så länge det funnits videokameror. Skillnaden i Vacancy är att i den finns ett nätverk av människor redo att betala stora summor pengar för att köpa videobanden med morden. Vilket jag tycker är betydligt obehagligare än själva filmen i sig.
Tempot och stämningen i filmen byggs upp genom hela filmen och mot slutet är man riktigt nervös och spänd.
Det bjuds på många överaskningar och det är svårt att slappna av då det mer eller mindre genom hela filmen händer någonting. Man blir lätt paranoid och kan inte ens föreställa sig situationen huvudpersonerna finner sig i.
Jag rekomenderar verkligen den här filmen. Den är inte blodig utan bygger mest upp en kuslig och paranoid stämning som inte många andra filmer lyckas med. Den enda som kommer i närheten är isåfall The Strangers och filmen Ils
Filmen har en hemsida som ni finner här
Bloodbath at the house of death
Bloodbath At The House Of Death kan klassas som föregångaren till Scary Movie. Den här filmen är en ganska udda komedi som driver hårt med Alien, Shining, Entity och en rad andra stora skräckfilmer,
Filmen är från 1984 och handlar om ett gäng forskare som ska åka till huset Headstone Manor där det påstås förekomma en mängd paranormala händelser. Vad dom inte vet är att huset ägs utav av satanisk sekt som gör allt för att hålla folk borta. Huset har även en hemsk historia som alla i byn känner till. För några år sedan mördades 18 personer där och mördaren går ännu fri. Men forskarna låter sig inte skrämmas utan bestämmer sig för att slutföra sin forskning.
Gillar man satir och skruvade filmer är den här given att se. Man kan inte låta bli att dra paraleller till Monty Python när det gäller uppbyggnad av vissa skämt. Bland annat i en scen inne på en lokal pub där det diskuteras hur många som egentligen dog inne på Headstone Manor. Där spårar diskussionen ur fullständigt och utmynnar till en sång där hela baren sjunger i kör. Fullständigt lysande och underbar scen. Filmen gjordes utav Ray Cameron som desvärre avled 1994, jag har inte sett något annat han gjort men om man kollar upp honom verkar han mest ha gjort tv-serier i Englad som inte gått sådär jättebra, men Bloodbath At The House Of Death lyckades han med och kommer aldrig bli glömd för.
Filmen har några halvkända ansiken men det finns ett ansikte som jag hoppas de flesta filmintresserade vet vem det är och det är Vincent Price. Han var en enormt stor aktör mellan 1940-1990. Den sista rollen han spelade var mot Johnny Depp i Edward Scissorhands och 1993 avled han i lungcancer.
I Den här filmen spelar Vincent Price "The Sinnister Man" som är ledaren till den Sataniska sekt som vägra släppa in folk till Headstone Manor. Sekten är helt värdelös och klantar till det gång på gång och han börjar nu bli väldigt trött på att det. Problemet är att han är själv lika värdelös och klantig men tror sig vara mäktigast av alla levande varelser och berättar gärna det för alla i sin närhet. Vincent Price lyfter filmen och man får se mycket bra skådepelande från honom.
Det här är en underhållande film som lyckas vara rolig och spännande utan att bli lika löjlig och total urspårad som Scary Movie filmerna brukar kunna bli. Den har bra stämning och man känner det att Ray Cameron skulle utan problem kunnat göra en riktig skräckfilm om han nu skulle ha velat göra det. Pontential hade han garanterat både vad gäller filmteknik och musikval.
Vad säker många kommer störa sig på är de ibland väldigt dåliga effekterna och klippningen i filmen. Det är en lågbudgetfilm som inte kan ha kostat allt för mycket pengar. Men den är gjord på ett så charmigt sätt och har precis det som krävs iallafall för att få mig att skratta. Speciellt med tanke på att de flesta filmer dom skämtar om tillhör många av mina personliga favoriter.
Filmen har nu som sagt släppts på DVD av bolaget Nucleus, dessvärre utan svensk text men det går rykten om att den ska släppas i Sverige under titeln "Mera Blod I Baljan Boys" som den hette på den härliga VHS tiden.
DVDn finns iallafall på Play.com om någon vill minnas lite 80tals nostalgi.
Låt den rätta komma in
Då har jag äntligen sett den. Ett gäng vänner har tjatat på mig om att se den, men det har aldrig blivit av och jag måste erkänna att det inte var den mest lockande filmen i min samling. Men nu har jag sett den och jag ångrar att jag inte gjorde det tidigare. För Låt Den Rätte Komma In är riktigt riktigt bra.
Oscar är 12 år gammal och bor med sin mamma i en förort i Stockholm. Han blir mobbad i skolan och har inga vänner. På fritiden är han alltid ensam och sitter på gården och grubblar och funderar på om hans helvete någonsin ska få ett slut. Han drömmer om att döda sin mobbare i skolan men vågar inte ta det sista steget för att få det gjort.
En vinterkväll träffar han flickan Eli, en nyinflyttad granne som Oscar aldrig sett i skolan trots att dom är jämngamla.
Det visar sig att Eli inte är som alla andra barn, och hon har begär och drifter som är direkt livsfarliga för hennes omgivning. Hon är vampyr och lever på blod som hennes pappa ordnar åt henne. Nu börjar en märklig vänskap växa fram och Oscars liv får en intressant vändning.
Det första jag reagerade på var att det här måste vara den mörkaste och kallaste film jag någonsin har sett.
Filmen utspelar sig på vintern vilket leder till att stämningen och koreografin blir väldigt härlig och ger även en stor mängd vackra naturbilder. Filmen ska som sagt utspelas i Stockholm men är i själva verket inspelad i Luleå för att försäkra om tillräkligt med snö och mörka timmar på dygnet.
Det här är inte på något sätt en skräckfilm trots de blodiga scenerna och temat vampyrer. Det är en drama med vampyrinslag och vänskap är nyckelordet i filmen.Till viss del påminner den här om Twilight, iallafall delen om vänskap mellan vampyr och människa och en kärlek som gör det svårt för båda parter.
Personligen gillar jag Låt Den Rätta Komma In betydligt bättre. Dels för att det är bättre stämning och är så mycket mörkare och ondskefullare. Med ondskefull syftar jag inte på vampyrer och död utan det budskap filmen har. Utanförskap och mobbing. Hur mycket klarar en människa av innan den brister? Hur långt kan man gå, hur mycket ställer man upp för sina vänner och vad blir konsekvenserna av det? Det är det som är den röda tråden i filmen.
Filmen är mycket djup och kan säkert tolkas på många sätt. Men jag gillade den stenhårt och ser det som en av de bästa filmer som producerats i Sverige. Enda som slår den på fingrarna är Onskan som enligt mig är ett sant mästerverk.
Jag tror även att Låt Den Rätte Komma In är en sådan film man antingen hatar eller älskar. Den är väldigt udda och jag kan tänka mig att många hade otroliga förväntningar på den. Jag försökte inte ha några alls och kanske var det just därför jag gillade den. Man måste se på filmen och inte bara titta om ni förstår vad jag menar med det.
Ta chansen att se den. Säljs mer eller mindre överallt för helt okej pris.
Man får även ett kärt gammalt återseende, Minns ni Ika i Rutan? Hon som ledde barnprogram under 80talet som hade ett dansande skelett som hette Åke. Jo då henne ser vi i en ganska intressant roll.
Filmens officiella hemsida finns här
Meet Joe Black
Bill Parrish är en mycket rik och mäktig affärsman. Han lever ett fashinerande liv och har en underbar familj som avgudar honom. Men en dag får han besök av en främmande man som anger sig från att vara Döden. Bill Parrish har bara några dagar kvar i livet, men om han gör en överenskommelse med Döden får han några dagar till. Men då måste han lära Döden en del saker om livet, vad det går ut på och vad lycka är. Han kommer nu vandra vid Bills sida och alla ställer samma fråga...vem är egentligen Joe Black?
Det här är en ganska enkel film om man ser till handligen, men manuset är enormt välskrivet och dialogerna närmast perfekta.
Bakom filmen har vi Martin Brest som tidigare gjort En Kvinnas Doft och Beverly Hills Cop så det vore förvånande om inte den här filmen vart bra. Speciellt med tanke på vilka skådespelare vi får träffa i den här filmen.
Bill Parrish spelas av den alltid lika bra aktören Anthony Hopkins. Att välja honom spela rik affärsman är bland det bästa rollval jag har sett. Han utstrålar verkligen makt och pengar. Hans accent och artikulerade sätt att prata gör att man får en enorm respekt för honom och han känns mycket trovärdig.
Lika så att låta Brad Pitt spela Döden var också ett genidrag. Han är som bekant en enormt duktig skådespelare och visar många sidor av sin talang i den här filmen. Till en början är Döden lite som ett barn, han vet inte riktigt hur han ska föra sig eller beté sig vid middagar eller möten. Han ser vid vissa tillfällen enormt bortkommen ut och det lockar till en hel del skratt. Men ju längre filmen går ju mer intensiv blir hans blick och dom som träffar honom får en enorm respekt.
Det här är en dramafilm med en stor dos svart humor. Den är enormt svår att klassa som en enda kategori för filmen har lite av allt. Även en liten kärlekshistoria. Som råkar vara mellan Döden och Bill Parrish dotter. Hon spelas av Claire Forlani som jag aldrig tidigare spela i någon annan film, men hon gör mycket bra ifrån sig och levererar en trovärdig roll. Hon och Brad Pitt funkar bra ihop och deras karaktärers romans känns inte på något sätt krystad eller tillgjord.
Filmen är 3 timmar lång men känns faktiskt betydligt kortare. Mycket för att filmen är otroligt vacker. Det är mycket fina miljöer och detaljrikedom. Musiken är ofta med stråkar och ger en speciell atmosfär. Att det sedan är skådespelare av elitklass gör inte saken sämre och man njuter av att titta på den här filmen. Den har allt man kan begära av en film. Snyggt foto, bra skådespelare och dialoger och en bra budskap.
Som ni kanske märker så gillar jag den här filmen och kan inte förstå varför jag inte sett den förens nu. Den finns att köpa billigt nästan på varenda butik som säljer DVDfilmer. Men för att ge ett exempel så har ni CDON
Righteous Kill
En seriemördare härjar i New York. Tidigare dömda eller redan kriminella börjar hittas döda och brevid kropparna hittar man märkliga poem skrivna på rim. Polisen står handfallen och har inte ett minsta spår. Men teorier börjar formas och det utesluts inte att det är någon på insidan av polishuset som tagit lagen i egna händer.
De gamla och erfarna poliserna Turk och Rooster spelandes utav Robert DeNiro och Al Pacino börjar ta upp fallet och det visar sig att sanningen är värre än vad de själva trodde kunde vara möjligt.
Tidigare har Al Pacino och Robert DeNiro bara spelat i actionfilmen Heat mot varandra. Det var lite av ett drömscenario att se dom spela mot varandra. Nu har scenariot upprepats och mina förhoppningar var gigiantiska. Men tyvär måste jag säga är filmen i sig inte så speciellt bra. Det är en ganska enkel story som man känner igen sedan tidigare och man beöver inte tänka ihjäl sig för att klura ut hur saker och ting ligger till.
Vad som lyfter filmnen är det briljanta skådespelandet av både Al Pacino och DeNiro som spelar två väldigt trötta och bittra poliser. VI ser även 50Cent som faktiskt spelar rikigt bra som misstänkt knarklangare.
Filmen är spännande men kan uppfattas som lite seg till en början för att i sista 30 minutrarna bli rikitgt spännande och nästan explodera i tempo och upplösning. Dialogen är kanon och karaktärerna känns väldigt trovärdiga. DeNiro har otroliga aggressionsproblem och är enormt hetsig och arg medans Pacino är mer lugn och har framförhållning och dom kompliterar varandra med råge.
Något jag reagerade redan efter några sekunder var hur fantastiskt ljudet var i filmen. DTS-spåret är bland det absolut bästa jag hört och mina Klipsch högtalare fick verkligen visa vad dom gick för Riktigt rent och fint ljud och jag ångrar att jag inte såg den på Blu Ray istället för det borde vara en dröm om man är intresserad av ljud och bild.
Kanske inte den bästa filmen i år men en riktigt underhållande thriller om man vill se en film med bra skådespelare och intressanta dialoger.
Den har gått ner enormt i pris och kostar nu endast 79kr på Discshop vilket är mycket acceptabelt.
Rebirth Of Dissection
Dags för bloggens första musikdvd recension.
Bandet heter Dissection och är ett av de största banden inom black/deathmetal. Dissection leddes utav Jon Nödtveidt som startade banden 1989 och släppte sin debutskiva "Somberlain" 1993. Men det var inte förens 1995 det slog igenom ordentligt när deras oförglömliga skiva "Storm Of The Lights Bane" släpptes.
Musiken är väldigt melodiös metal av den hårdare sorten och med mycket välskrivna texter..
Dessvärre för oss är inte Jon Nödveidt längre i livet då han 13 augusti 2006 beslöt sig att ta sitt liv.
Men vi som lever kan fortfarande njuta av musiken han gjorde, och med den här live dvdn från Arenan 2004 kan man se musiken när den är som allra bäst. För var det något Dissection kunde så var det att spela live.
Ljudet är närmast perfekt och man kan även välja ett DTSspår vilket får tittaren att verkligen känna sig som om man står i publiken. Låtvalet är från samtliga tre studioalbum och även en cover av låten Elisabeth Bathory.
Konserten börjar med introt At the Fathomless Depths för att precis som på skivan dundra igång med den numera klassiska låten Nights Blood och det låter så grymt bra att man nästan får rysningar på kroppen. Det är tight och Jon njuter verkligen på scenen och får med sig publiken utan problem.
Man får även höra bandets kanske bästa låt Where Dead Angels Lie där det sjungs med i refrängen likt en mässande ritual.
Totalt är det 15 låtar man bjuds på, tyvär bara en låt från sista plattan Reinkaos men man ska vara glad att bandet släppte en DVD över huvudtaget.
Som bonusmaterial får man en 25minuter öppenhjärtad intervju med Jon Nödtveidt. Det pratas om tiden i fängelset, musiken, hur han skapade sista platten, tidiga och nuvarande Dissection med mera. Man kan även se en video till låten Starless Aeon.
Är du ett fan av Dissection måste du ha den här dvdn. Det är utan tvivel en av de bättre konserter jag sett inom den här musikstilen på dvd. Enda som kommer i närheten är Marduks DVD Bloodpuke Salvation som jag också kommer skriva om. Tyvär börjar Rebirth Of Dissection bli svår att finna i butiker men håll ögonen öppna på Tradera eller Ebay så hittar ni den säkert förr eller senare.
För er som aldrig hört Dissection rekomenderar jag att klicka här
Ju-On The Grudge
Japan har en mängd filmer inom skräckfilm, dom största ärThe Eye och The Ring och även Dark Water. Men av alla asiatiska skräckfilmer är det Ju-On The Grudge som är mest omtalad.
Från början var Ju-On en tv-film som delades upp i två delar. När den slog igenom så beslutade sig Takashi Shimizu för att även göra en långfilm med tillägsnamnet Grudge. Den hade premiär 2002 och vart en gigantisk succé och fick redan 2004 en remake i USA.
Filmen handlar om någonting som heter "Ju-On" som är en förbannelse som hemsöker platsen där ett brutalt människoöde ägt rum. Platsen i filmen är ett hus där ett gäng människors liv vävs samman. I huset finns pojken Toshio och hans mammas själar kvar och terroriserar dom som besöker huset, vare sig dom bor där eller inte. Vilket innebär att förbannelsen sprids vidare hela tiden.
Det är en väldigt sparsam film och effekterna är närmast obefintliga, men det behövs inga effekter eller budget för att bokstavligen skrämma slag på tittaren. Stämningen och uppbyggnaden är det absolut mörkaste och mest skrämmande jag varit med om på mycket länge, och jag har än så länge inte sett någon film som skapat ett sådant obehag och rysningar som den här filmen.
Tempot är långsamt och scenerna är långa och utdragna och det är just det som skapar obehaget och slår sedan till med enorm kraft, vilket skapar en mycket lyckad väg till att skrämma tittaren. Det här är en spökfilm där man får med speglar, hissar, telefoner och mer därtill för att lyckas skrämma åskadarna på så många sätt som möjligt. Vilket lyckas på ett fantastiskt sätt.
Man känner hela tiden att någonting kommer att hända och när det gör det blir man verkligen riktigt obehaglig till mods,
Det finns många scener som etsat sig fast på min näthinna men jag kan inte i ord förklara hur eller varför.
Något som är bra också är att det spökar och händer saker oavsätt om det är dag eller natt i filmen, vilket leder till att man kan hoppa till och bli vettskrämd precis i vilken miljö som helst i filmen.
Något som höjer filmen är musiken och den skapar den perfekta atmosfären man vill ha. Det är en apokalyptisk och sorgsen musik vilket gör att man hela tiden har en känsla av något som närmast kan förklaras som någon form utav ångest.
Klippningen och vinklarna i filmen är något som jag älskar med asiatiska filmer. Kameran rör sig nästan hela tiden vilket skapar riktigt mycket paranoia och ett mer aktivt händelseföropp. Man får även tänka en hel del eftersom filmen inte är filmad i kronologisk ordning vilket skapar lite av ett pussel för tittaren.
Eftersom den är japansk och filmad på det sättet den är tvivlar jag på att alla skräckfilmsfanatiker uppskattar Ju-On The Grudge.
Den är väldigt speciell och kräver en hel del av tittaren. Men om du gillar spökfilmer, i synnerlighet asiatiska och att få tänka till lite så är det här den perfekta skräckfilmen. Man blir verkligen rädd på riktigt och orginalet är ofantligt mycket bättre än den bleka remaken från USA med Sara Michell Geller som inte alls den stämning eller krypande ådra som orginalet har.
Jag kan bara ge den här filmen beröm på alla sätt som går. Filmen har en uppföljare som även den är väldigt bra, men kommer inte alls upp i samma klass. Får du chansen att se den här filmen så ta den.
Den finns för billigt pris på Discshop.se
Tropic Thunder
Tropic Thunder handlar om ett gäng enormt självupptagna skådespelare som spelar in en film i djungeln.Tyvär blir den inte så bra som det var tänkt och filminspelningen ligger över en månad efter. Filmens regissör inkallar då in experthjälp som ska få ordning på filmen.
Nu sätts det upp fällor och en mängd dålda kameror och småattacker för att väcka liv i de sömniga skådespelarna.
Dessvärre så råkar filmteamet stöta på en illasinnad knarkliga ute i skogen som kidnappar filmens stora stjärna Tugg Speedman (spelandes av Ben Stiller). Både han och resten av filmteamet tror självklart att det tillhör inspelningen och med sina låtsasvapen ska dom försöka rädda honom från tungt beväpnade knarkare ute i djungeln.
Den här filmen trodde jag skulle bli en underbar komedi med tanke på vilka skådespelare som är med.
När Ben Stiller och Jack Black gjorde filmen Envy var jag i ett lyckorus hela filmen. Nu har vi även med Robert Downey Jr och Tom Cruise så ingenting borde ju gå fel och filmen borde ju bli en superkomedi.
Men nej. Det här är ett sömnpiller av sällan skådat slag och jag somnade innan filmen tog slut. Det händer mycket sällan att jag gör.
Ben Stiller är en bra komiker och har gjort många bra roller, men i Tropic Thunder vet jag inte vad som hände. Jag tycker filmens idé är helt klart okej och krigsfilmer kan man göra mycket satir på, men jag tappade uppriktigt intresset efter 30 minuter. Både för Ben Stiller och övriga skådespelare. Inte ens en sminkad Robert Downey Jr kunde rädda den.
Skämten är så krystade och forcerade att dom inte känns ett dugg roliga. Jag fattar inte ens själva poängen med filmen vem eller vad dom driver med. Driver dom med sig själva? Med krigsfilmer överlag eller med USA krigspolitik?
Jag har ingen aning och jag bryr mig inte så mycket egentligen. Jag tycker mest bara det är synd att den här filmen blev så långtråkig så enomt tillintetsägande. Självklart finns det ju några skämt som lyser igenom men när man såg trailern förväntade man sig närmast en orgie i humor och skratt och satir.
Undvik den här filmen så mycket ni bara kan. Se valfri film med Ben Stiller men inte den här.
Wallace Och Gromit-Varulvskaninens förbannelse
Jag misstänker att de flesta som är mer än 10år någon gång har sett kortfilmerna med Wallace and Gromit? Wallace är vetenskapsmannen som tillsammans med sin hund Gromit kommer på de mest galna uppfinningar.
Det här är då deras långfilm som släpptes 2005. Den handlar om en stor grönsakstävling där den med den största och finaste grönsaken i byn vinner den "Gyllene Moroten"
Dessvärre har staden problem med skadedjur, Men Wallace och Gromit har en firma som heter Anti Pesto som kommer till undersättning. Skadedjuren visar sig vara kaniner, och snälla som Wallace och Gromit är så behåller dom kaninerna själva och har dom i källaren.
En kväll får Wallace idén att prova att hjärntvätta en kanin för att få bort det enorma suget efter grönsaker.
Experimentet går inget vidare, och byn börjar prata om en varelse som ser ut som en blandning av varulv och kanin.
Tävlingen närmar sig och byborna börjar få panik.
Filmen som är släppt av bolaget Dreamworks ska tydligen ha tagit över 4 år att skapa och det förvånar mig inte ett dugg. Den är otroligt detaljrik och man blir imponerad över vilket enormt arbete dom lagt ner. Tidigare har skaparna gjort Flykten Från Hönsgården som är gjord på samma sätt, men den kommer inte i närheten av den här filmen.
Filmen är riktigt bra och känns verkligen levande och den har verkligen både hjärta och själ. Uppfinningsrikedomen är närmast briljant och man sitter och småler hela filmen åt Wallace och Gromits upptåg.
Den är också spännande och filmen har 7års gräns vilket jag kan förstå då filmen på sina håll är riktigt mörk och kan ses som lite läskig för dom minsta barnen.
För oss vuxna är det riktigt njutbart att se att det finns både små och stora referenser till andra kända storfilmer. Bland annat En Amerikansk Varulv i London och King Kong.
När jag hörde att Wallace Och Gromit skulle komma som långfilm undrade jag hur det skulle bli. Man har ju sett kortfilmerna och trodde det skulle bli svårt att fylla ut det hela till en långfilm. Det problemet löstes fort då man nästan ville ha lite mer än vad man fick i långfilmen. Filmen känns inte alls lång tack vare tempot och intresset man får för handlingen och karaktärerna.
Som ni hör finns det enormt mycket mer handling och spänning än vad gör i kortfilmerna. Gillar ni kortfilmerna måste ni ge långfilmen en chans. Den finns i dubbelpack med deras animerade film Bortspolad på Discshop som jag också ska göra recension på i framtiden.
PS. För er som har sett Bortspolad,,,såg ni att pojken i familjen har Gromit och en av kaninerna som gosedjur?
The Hills Have Eyes 2006
The Hills Have Eyes är från början en film av Wes Craven som gjordes 1977. Men år 2006 gjorde Alexandre Aja en remake på denna klassiker och som vanligt när han är igång så blir det fruktansvärt bra.
Filmen handlar om familjen Carter där föräldrarna firar sin bröllopsdag och ska åka genom öknen för att sedan ta sig till Kalifornien. På vägen när dom ska tanka får dom reda på om en genväg som ska spara dom några timmars bilfärd.
Det tar dock inte lång tid förens bilen går sönder och dom blir fast i öknen med flera mil till närmsta stad och civilisation..
Som om inte det vore nog så är dom inte ensamma i öknen, i bergen bor det människor som efter kärnvapentester drabbats av mutationer och hjärnskador och som njuter av att döda turister och hitta kvinnor till att föra sitt släkte vidare.
Personligen tycker jag den här filmen är fruktsansvärt obehaglig på många sätt. Hela stämningen i filmen skapas redan under förtexterna som varvas med autentiska bilder efter kärnvapentester när man får se vanskapta barn och familjer. Redan där förstår man att filmen har ett syfte och en poäng
Filmen kommer igång direkt och man förstår att det kommer bli en riktigt rå film. Man får se några vetenskapsmän gå runt i öknen som får sätta livet till ganska omgående. Filmen håller sedan ett ganska lugnt tempo när man får följa familjen Carter och deras klagande tonåringar i bilen. Man får reda på lite om familjeförhållandet då ena dotterns pojkvän känner sig förlöjligad av pappan Big Bob som spelas av Ted Levine. Lite smågnabb som egentligen inte tillför filmen något speciellt men ändå gör att man kan känna lite mer för familjen Carter.
Våldet i filmen är oerhört grafiskt och rått. Det är inte mycket som lämnas åt fantasin och hade inte censuren mer eller mindre försvunnit sedan länge hade dom gått i taket om dom sett den här filmen. Det finns många scener man antagligen aldrig kommer att glömma bort.
Bland annat är det en ganska lång och riktigt jobbig våldtäktscen som är enormt välgjord. Man får inte se mycket alls av vad som pågår men den är filmad på ett sådant sätt att man får upp riktigt jobbiga bilder i sitt inre. Totalt kaos råder och musiken man hör är märklig och obehaglig samtidigt som man hör familjens baby gråta hysteriskt i bakgrunden.
Jag brukar inte vara känslig och klarar mer eller mindre vad som helst men den scenen är en av de jobbigaste jag sett i hela mitt liv. Vad som sedan händer efter själva våldtäkten får ni se själva.
Det här är som ni kanske förstår en film som garanterat inte bör ses av känsliga personer. Den är extremt grym och har en mycket klaoustrofobisk känsla.
Jämför man den här filmen med orginalet är det inget snack om vilken som är att föredra. Nyinspelningen är mycket mycket bättre på alla sätt och med dagens teknik är det en av de bättre skräckfilmer som gjorts enligt mig. Fotot och kameraarbetet är perfekt och likaså musiken i filmen ger en väldigt sorgsen stämning.
För er som gillar råare och brutalare skräckfilmer så är det här ett tips som ni antagligen kommer gilla. Har ni sett orginalet så bör ni också ta en titt på den här. Den är suverän både som film och som remake.
Det var inte alltid bättre förr.
All The Boys Love Mandy Lane
Mandy Lane har över sommaren blivit killarnas nya favorit i skolan. Hon dricker inte, tar inga droger och är oskuld.
Alla killarna vill ha henne och gör precis vad som helst för hennes skull.
Några killar beslutar sig för att ha fest på en ranch och bjuder med Mandy och några tjejer till för att festa loss ordentligt och förhoppningsvis få Mandy Lane i säng.
Men någonting går väldigt fel och folk börjar dö en efter en på riktigt plågsamma sätt.
Den här filmen tror jag inte man bara kan tycka den är "sådär". Utan antingen tycker man den är bra eller totalt usel.
Jag gillar den, men sen är jag svag för den här typen av filmer. Det kan påminne lite om Friday The 13th blandat med en ungdomsserie i stil med OC om man nu ska göra någon form av jämförelse.
Effekterna och överaskningsmomenten är välgjorda och man hoppar till ett antal gånger och känner en hel del obehag vid några av morden. Det är ändå inte supervåld som i många andra slasherfilmer utan istället är den smart gjord där man skapar egna bilder av vad som händer.
Skådespelarna är därimot något som sänker filmen en smula. Ingen är speciellt duktig eller sticker ut på något sätt. Nu är det ju som tur är en film som kanske inte kräver superskådespelare men jag saknar ändå lite av den biten då filmen inte enbart är en skräckfilm utan blandar även in en del drama och mycket konversationer mellan ungdomarna.
Men överlag tycker jag den här filmen funkar riktigt bra och jag hade inga problem att hålla mig vaken under filmen eller vara nyfiken på hur den skulle sluta. Den här filmen håller kanske inte samma klass som många andra i den här stilen, men det kan garanterat vara en bra inkörsport för dom som precis börjat gilla skräckfilmer av det lite råare slaget,eller vill ha en film men en bra handling och mer än bara blod och splatter.
Filmen finns för endast 39kr på CDON
Trailer och info om filmen finns här
Jag gillar Mandy Lane
Teeth
Den här filmen visste jag ingenting om när jag köpte den. Den såldes för underpris på CDON så jag passade på och slog till.
När man läser om den förstår man att det verkligen är en B-film och en riktigt urflippad story, men kanske det finns charm och humor som väger upp?
Filmen handlar om den unga kvinnan Dawn som kämpar för att ungdomar ska se oskuld som det finnaste människan har och spara den till den rätta i livet. Hon driver en förening i skolan som närmast påminner om en sekt. Men i den träffar hon en kille och känslorna tar överhand. Dom råkar ha sex, tyvär är det sista gången för killen då man få förklaringen på varför filmen heter Teeth.
Dawn lider utav någonting som heter Vagina Dentala. En förbannelse som omnämts i antikens Grekland och endast den rätta i Dawns liv kan rädda henne från förbannelsen.
Jess Weixler spelar Dawn och till en början gillade jag hennes lite pryda och blyga sätt. Men hon är ungefär likadan hela filmen och lyckas aldrig övertyga på något sätt. Personligen kan jag komma på en mängd skådespelare som skulle passa betydligt bättre i den rollen. Något Jess Weixler borde träna på är att spela rädd och chockad, för det är någonting hon verkligen inte kan.
Det här skulle utan tvivel kunna bli en riktigt bra film, men istället känns den bara ointressant och tråkig. Till stor del beror det på skådespelarna. Det finns några blodiga och köttiga scener som är riktigt välgjorda, men dom saboteras av det enormt dåliga agerandet som antingen Dawn eller offret står för.
Jag misstänker att filmen på något sätt har lite samhällskritik vad gäller sexualupplysning i skolan och lite hur moralen i USA fungerar. Som exempel så får eleverna aldrig se hur det kvinnliga könsorganet ser ut i skolböckerna. Istället är det ett stort klistermärke med en guldstjärna.
Man får heller inte reda på varför Dawn drabbats av Vagina Dentala, men man ser ett stort kärnkraftverk i bakgrunden av deras hus. Så det är säkert meningen att filmen ska ge en liten spark vad gäller den biten också.
Nu hade jag som tur var inga förhoppningar om den här filmen, men lite mer hade jag iallafall hoppats på.
För er som vill kika på filmens officiella hemsida så klicka HÄR
Nej det här är en film jag är glad att jag bara betalade 39kronor för. Mer är den inte värd. Den finns som sagt på CDON om du vill köpa den billigt.
Nick Of Time
Nick Of Time är en thriller från 1995 med två av mina favoritskådespelare i huvudrollerna. Johnny Depp är den ena och han spelar Gene Watson som efter en begravning ska hoppa på tåget ifrån Union Station i LA med sin lilla dotter.
Vad han inte vet är att han inne på stationen har blivit utvald till att utföra ett uppdrag av två terrorister.
Uppdraget är att mörda en person inom 90minuter, om han misslyckas kommer terroristerna döda hans lilla dotter.
Det är inte vilken person han ska mörda heller, utan det är en väldigt högt uppsatt person i USA.
Christopher Walken är den andra skådisen jag syftade på och det kommer kanske inte som en chock att han spelar en av terroristerna? Han är en av anledningarna att filmen håller den klass den gör och han överskuggar nästan Depps prestation. Han övertygar riktigt ordentligt som psykopat och ger en riktigt obehaglig nerv i filmen.
Självklart spelar även Depp riktigt bra som den knäckta pappan som hamnat i ett levande helvete. VIlka planer han än har för att försöka rädda sin dotter ligger terroristerna minst ett steg före. Och tiden går och paniken kommer smygande
Ju längre filmen går ju mer "aha" upplevelser kommer du uppleva och man sitter verkligen på helspänn och funderar på hur det ska sluta.
Vad som gör Nick Of Time speciell är att den är filmad i realtid. Man får med andra ord se exakt allt som händer under de 90minutrarna vilken gör att den känns mer intensiv och realistisk. Den är snyggt filmad och det är många snabba kamerabyten som skapar den lätt paranoida känslan som Depp förmedlar i filmen.
Storyn är kanske inte den starkaste men skådespelarna och sättet den är gjord på gör att den ändå funkar riktigt bra.
Av någon anledning är det inte många jag känner som sett den här filmen trots att både Depp och Walken är så stora och duktiga skådespelare.
Får du tillfälle att se den här så ta chansen. Du lär inte bli besviken. Den är slut i lager på discshop men du kan köpa en svensktextad version på Play.com för 6,49euro.
Ophthalamia - Via Dolorosa
Nu ska jag variera mig lite och passa på och skriva om en skiva istället för en film. Bandet jag ska skriva om heter Ophthalamia och skivans titel är Via Dolorosa.
För er som inte är bekant med bandet Ophthalamia så är det ett Stockholmsband med ett gäng kända medlemmar,
Frontmannen är Tony "IT" Särkää som spelar gitarr och pratar/viskar, Vi ser även Emil Nödtveidt på bas. Benny Larson bakom trummorna och Erik "Legion" Hagstedt på sång.
Ophthalamia är ett land som skapats av IT. Det är ett land där ondskan härskar, där endast ruiner står kvar. Över landet härskar Elisha, hon är den Ophthalamiska motsvarigheten till Satan och de tre månarnas dotter som låter sin skugga växa sig större och större. Vad Ophtalamia är för IT kan jag inte svara på, om det är ett Helvete eller Utopia, eller kanske både och.. Men jag tolkar det iallafall som att man måste öppna ögonen och öronen ordentligt för att förstå vad Ophthalamia egentligen är.
Hur som helst är texterna vackert och poetiskt skrivna och man kan verkligen se landskapen träda fram i ens inre när man lyssnar på dom.
Hela skivan är väldigt genomtänkt. Även när man öppnar bookleten som medföljer ser man en tecknad bild föreställandes medlemmarna vid en stor grind, och bortanför grinden ser man Ophthalamia, och när man viker ut bilden kan man då läsa deras texter. Jag tolkar det iallafall som ett väldigt medvetet val och att IT har ett budskap med valet av designen på bookleten.
Musiken är väldigt lugn och melodisk med ett enormt vemod som ger en väldigt speciell atmosfär. Musiken och texterna skrevs strax efter att ITs vän Euronymous vart bragd om livet vilket förklarar sorgen och stämningen skivan förmedlar.
Sången framförs av Erik Hagstedt som även varit sångare i Marduk. En del av låtarna är på svenska och han passar bra att framföra texterna då han har en väldigt tydlig stämma. Även de som inte är vana vid blackmetal brukar kunna höra vad han sjunger.
Introlåten som heter Under Ophthalamian skies är likt en besvärjelse som lockar in lyssnaren till det Ophthalamiska riket och fortsätter sedan i en berättelse som avslutas med outrot Lonely ceremony där IT talar med dov stämma om resan till döden.
Det som jag tycker lyfter skivan ordentligt är Bennys otroligt imponerande trumspel och jag undrar om inte han är en av Sveriges absolut bästa hårdrocktrummisar. Det är riktigt udda takter och pukspel som jag aldrig tidigare hört tidigare.
Det här är Ophthalamias absolut bästa skiva och en milstolpe inom blackmetal. Den finns att köpa på välsorterade skivbutiker i Sverige. Och hittar ni den inte i butik finns den att köpa på Play.com för ett väldigt bra pris.
Totalt har Ophthalamia släppt tre fullängdskivor och en demoskiva. IT har eventuella planer på att göra ännu en skiva och jag hoppas att det blir av inom en snar framtid. Det kan behövas.
Ni kan lyssna på Ophthalamia på deras myspace sida
Critters
Långt ute i rymden finns ett asteroidfängelse där några varelsen är fångade. Några av dom lyckas rymma och styr sin farkost mot jorden. Två prisjägare tar på sig uppdraget att döda rymlingarna och till slut landar dom i en liten sömnig håla i Kansas.
Familjen Brown ser en kväll något märkligt på himlen och ser att det inte landar långt från deras hus. Det visar sig att dessa varelser som kallas "Crites" på sin planet har landat och beslutat att göra det dom är bäst på. Äta.
Det här är en scifi/horror/komedi som kom 1986 och det är svårt att inte dra paraleller med en mängd andra filmer som kom ungefär det året. Vi har Gremlins, Ghoulies och även Killer Klowns.
Men regisören Stephen Hered säger själv att idén till Critters kom långt långt innan dom liknande filmerna gjordes. Om det är så eller inte är det bara han som vet. Men en sak är säker och det är att han gjorde en av 80talets bästa monsterfilmer. Den håller absolut klass med Gremlins och det är konstigt att Critters inte blev större i Sverige än vad den blev. Men jag hoppas att Njutafilms eller Studio S släpper dom i framtiden då Critters inte finns släppta med svensk text för närvarande
.
Den här filmen är faktiskt riktigt välgjord och effekterna är även dom av hög klass. Skådespelarna är bra och i en roll ser vi även ung Billy Zane som vi sett från bla Titanic. Han spelar pojkvän till dottern i familjen Brown som får slåss för sina liv mot dessa små lurviga monster.
Utöver familjen får man lära känna en mängd märkiga karaktärer, dels har vi byfånen Charlie som får ont i tänderna av UFOn. Vi har även den lokala polischefen Harv som spelas av den alltid lika bistra M. Emmet Walsh och sist men inte minst de två prisjägare som kan byta ansikten.
Critters har glimten i ögat och den är inte speciellt läskig på något sätt utan är gjord med en stor portion humor. Varelserna har enorma personligheter och gör att man gillar dom direkt när man ser dom.
Den har fått tre stycken uppföljare och i del 3 får vi även se en mycket ung Leonardo DiCaprio som enligt rykten skäms över den filmen.
Får ni chansen att se Critters så borde ni ta den. Filmerna finns för väldigt bra pris på Play.com
Nya trailers och posters 2
Då var det dags för lite nya trailers som precis kommit ut. Klicka bara på bilden för att komma till officiell hemsida.
