Hifi och Film

Frank och hans familj har köpt sitt drömhus, Frank har en karriär inom reklambranchen och livet är på topp.
Dom flyttar in och börjar renovera men det tar inte lång tid förens märkliga saker börjar hända och Frank blir mer och mer övertygad om att dom inte är ensamma i huset. Han tar tillslut till drastiska metoder för att ta reda på vem, eller vad som hemsöker deras hem

Sverige har aldrig varit kända för att skapa intressanta eller bra skräckfilmer. Varför det är så kan jag inte svara på men antagligen är det för att filmerna sällan får någon direkt budget och vi inte har några  skådespelare som skulle klara av agera efter ordning.
Men vi har filmen Besökarna som jag tycker klarar av det galant även om det inte är en renodlad skräckfilm.
I huvudrollerna ser vi Kjell Bergqvist och Lena Endre. Två mycket kompetenta skådespelare som verkligen levererar i den här filmen.

Vad som är lite speciellt med filmen är att det är mycket humor och värme i filmen. Det fokuseras mycket på att man ska få känna familjen ordentligt vilket jag tycker är viktigt i den här typen av film. Man får följa deras vardag och se hur dom lever och renoverar i huset. Det blir absolut inte långtråkigt utan snarare att man blir nyfiken och undrar hur den familjen kommer reagera på att bo i ett hemsökt hus.

Vi bjuds även på roliga bikaraktärer och det är den ständigt bananätande brevbäraren som börjar bli less på att köra upp posten till huset för att familjen inte orkat köpa någon brevlåda. Vilket leder till en hel del bråk och roliga situationer.

Som medium och spökforskare får vi se Johannes Brost. Lite märkligt val av skådespelare kanske men han passar som den flinande och glasögonbeprydda spökjägaren. Den mest förvirrade och roligaste scenen är mellan just honom och brevbäraren. En riktigt underbar scen.

Det är också det som räddar filmen. Humorn. Utan den skulle filmen inte bli speciell utan bara bli en jämförelse med Huset Som Gud Glömde, vilket säkert regisören tänkt på.  Man kan koppla av en lång stund  och le för att helt plötsligt hoppa till och verkligen bli rädd. Det är ruskigt bra timing vid själva skräckmomenten vilket gör filmen oförutsägbar och intressant.

Det här är ingen film med mycket effekter, tvärtom så är det en väldigt enkel film som med små medel lyckas skrämma tittaren ordentligt mellan varven. Tänker inte berätta vilka skräckmoment som förekommer utan det får ni se själva. Men jag lovar att på minnst två ställen kommer ni garanterat att hoppa till ordentligt i tv-soffan.

Filmen kan därimot bli lite väl snabb vid slutet. Från att börja som en lugn småkuslig film skenar det iväg lite väl mycket och håller ett toktempo mot slutet. Vilket jag kan tycka är lite synd då jag hade hoppats på det lite småkusliga tempot filmen igenom.

Men för att sammanfatta. Det här är en kultklassiker och den håller fortfarande trots att den är från 1988. Det finns många filmer som är betydligt nyare som inte kommer i närheten vad gäller stämning och obehag. En riktigt bra film man inte kommer att glömma bort på många många år

Nu får ni chansen att se den på DVD för ett bra pris på Discshop