Hifi och Film

Den här månaden har varit dyr för mig. Men det har det varit värt. I helgen så köpte jag mig ett X-box Kinect.
För er som kanske inte vet vad det är så är det ett vanligt x-box, men med en medföljande kamera som registrerar dina rörelser. Detta leder till att man inte behöver någon handkontroll alls. Din kropp är alltså den som styr figuren i spelet.

När jag såg första trailern var jag riktigt skeptisk och trodde inte att det skulle fungera alls. Plus att trailern visade den ultimata lyckliga amerikanska familjen i vardagsrummer med ett extremt påklistrat leende i ansiktet.

Men när jag testade att spela inne på Media Markt så visade sig att det är så lycklig man blir. Man vevar, hoppar och flaxar oavbrutet. När jag sedan kom hem så spenderade jag och familjen och några vänner x antal timmar framför tv, vilket kändes dagen efter. Jag hade en helt otrolig träningsvärk i benen och axlarna.

Jag har bara det medföljande spelet Kinect Adventure. Grafiken är ganska så enkel, men det kompenseras med riktigt bra känsla, och rörelserna är riktigt synkade. På Kinect Adventures är det 5 olika småspel, det är allt från forsränning till att man ska täppa igen hål i en stor undervattenskammare som attackeras av olika fiskar. Man får använda exakt hela kroppen, inklusive huvud för att täppa igen hålen.

Hanteringen är enkel, och även min 4åriga son förstår hur man ska göra för att komma vidare mellan menyerna i spelen.

Kinect är kanske inte rätt spel om du verkligen vill spela ensam flera timmar om dagen, utan känns mer som en social funktion precis som Guitar Hero eller kanske Buzz. Fördelen därimot är att man verkligen blir aktiv av att spela. Som exempel för er dansintresserade kommer bland annat Zumba att släppas. Det kommer även en mängd olika sportspel. Och Ju hårdare rörelse du gör, ju hårdare/längre blir effekten i spelet. Så det går verkligen inte att mesa sig igenom spelen. Ni som kanske tvivlar bör iallafall testa att spela inne på Media Markt eller annat ställe. Det är lätt att bara läsa kommentarer på youtube eller olika forum och hänga upp sig på negativ feedback. Men jag har tillexempel inte upplevt något laggande eller släpningar på något sätt.

Jag tror på Kinecten och den känns mycket roligare än Nintendo Wii då man nu verkligen får använda hela kroppen och kan då också få ut max av spelandet.

Vissa tycker att känslan försvann när man inte längre behövde någon handkontroll. Och visst, jag kan förstå dom. Men nu är som sagt Kinecten inte den typen av spelande som det var förr. Inte än iallafall, för rykten säger att Gears Of War även ska släppas till Kinect, vilket kommer bli ruskigt spännande.

Priset för Kinect ligger omkring 1400 och då medföljer Kinect Adventures. Har du ingen X-box sedan tidigare kan man köpa ett paket med konsol+Kinecten med priser från 2600 beroende på vilken prestanda du vill ha.

Om Kinecten blir årets julklapp? Om du frågar mig så blir svaret ja.




jag lägger in en brutal smash på Kinecten

Dags för första blurayrecensionen. Dagen till ära blir det filmen The Mist som jag tittade på nyligen.

En otroligt tjock dimma lägger sig över en liten håla någonstans i USA och lamslår hela staden. Ett tiotal invånare befinner sig i den lokala matbutiken när dimman anländer. Vissa tror det är en ovanligt tjock dimma, medans paranoian växer hos andra som har riktiga domedagsvisioner.
Ganska snart visar det sig att det inte är dimman som är farlig, utan det som gömmer sig i den.

När man hör om själva handlingen låter det kanske inte som världens mest orginella handling, och man kan lätt tro att det är precis som John Carpenters klassiker "The Fog", vilket är totalt fel. Även om likheterna finns så är The Fog mer en renodlad skräckfilm som verkligen är kuslig. Iallafall orginalet, remaken på The Fog vill jag helst glömma att den existerar.

The Mist är och har precis som så många andra av Stephen Kings filmatiserade böcker många vändningar och karaktärer som man finner ett stort obehag utav. I den här filmen lyckas man även få fram hur lätt folk kan manipuleras och hur lite det krävs för en mer eller mindre masspsykos.

Något som gör att jag gillar den här filmen är att den lyckas verkligen skapa en klaustrofobisk känsla och en enorm rädsla för vad som finns utanför skyltfönstret, men samtidigt att det är precis lika farligt att vara i butiken ihop med riktigt rädda bybor som blivit totalt hjärntvättade av den domedagsreligiösa kvinnan som håller butiken i ett hjärngrepp.

Tyvär finns det ju några negativa saker, och det är skådespelarna. I synnerlighet huvudpersonen som spelas av Thomas Jane. Han spelar över otroligt mycket och jag kan verkligen inte ta honom på allvar hur mycket jag än försöker. Och på grund av hans överspel får vissa scener inte den genomslagskraft man hade hoppats.

Men överlag så tillhör The Mist en av de absolut bästa filmerna som baserats på Stephen Kings böcker. Den är genuint intressant och man tappar aldrig intresset för vad som händer.

Utan att säga för mycket så har också The Mist den absolut bästa, och kanske mest oförutsägbara slutscen jag sett på mycket mycket länge. Det, samtidigt som musikgruppen Dead Can Dance mästerverk Host Of Seraphim dånar i bakgrunden lyckas skapa en total känsla av enorm,,,ja du få se själv. Mäktigt är det och man glömmer inte den scenen på mycket länge.

Då jag såg denna på bluray måste jag passa på och skriva lite om bilden och ljudet. Vad gäller bilden finns det absolut ingenting att anmärka på. Färgerna är riktigt skarpa och scenerna utomhus är helt fantastiska med den otroliga kontrasten som uppstår. 

Ljudet är ännu bättre. Det dånar och smäller ordentligt och man behöver inte tänka på att ha hög volym för att få en riktigt bra ljudupplevelse. Så ska du testa surroundljudet finns det en scen i The Mist som verkligen gör sig bra.
Totalintrycket av The Mist är riktigt bra och filmen som gjorde sig bra redan på DVD får en helt ny genomslagskraft på bluray. Jag rekomendrar verkligen The Mist, och jag kan inte förstå att den fått så mycket negativ kritik på vissa håll.

Dessvärre verkar den ha utgått ur sortimentet på de flesta ställen men håll ögonen öppna efter denna film. Den finns på Tradera ganska ofta och brukar gå för runt 50kr, och det är den garanterat värd

Filmerna om den samhällskritiska seriemördaren Jigsaw verkar aldrig ta slut. Men det gör absolut ingenting då jag anser dom vara riktigt orginella och faktiskt ha ett budskap som få verkar förstå.
Hur står sig SAW 3D mot resten av serien då?

Filmen har precis som tidigare en mängd historier som vävs samman mot slutet, och eftersom jag inte vill spoila för mycket ifall någon inte har sett alla andra delarna så går jag på själva bihandligen.

Bobby Dagen är en av få överlevare från Jigsaws fällor. Han har bestämt sig för att starta en stödgrupp för andra överlevare och har även skrivit en bok om hans överlevnadshistoria. Dessvärre finns det självklart en person som inte gillar det han gör och hans överlevnadsinstinkt sätts på prov ännu en gång, i sann Jigsaw anda.

Den här filmen är riktigt bra trots sina brister. Det är en av de sämre delarna kan jag säga direkt, och det är inte på grund av handlingen, utan för att skådespelarna känns väldigt plastiga och väldigt ointresserade att leva sig in i sina roller.
Saw brukar vara väldigt blodiga, den här är absolut inget undantag, men fällorna känns inte speciellt spännande eller orginella. Personligen tror jag att dom satsat mer på att den skulle visas i 3D och därmed fick lite problem med att prioritera rätt saker i filmen. Det här var min första 3D-film på bio och jag blev självklart imponerad av vilket djup filmen fick. Dessvärre känns det som om SAW var helt fel typ av film att visa i det här formatet. Det skvätter blod mot tittaren och det kastas saker, men helhetsintrycket är ändå att filmen skulle bli precis lika bra i vanlig 2D.

En annan sak är att trots att slutet tillsammans med den klassiska finalmusiken skapar en sjukligt bra atmosfär, så tyckte jag ändå slutet var lite för förutsägbar för att vara en SAW-film. "aha" upplevelsen från första delen är svårslagen, det är jag medveten om. Men när den här filmen slutade var det inte den där rysande känslan av välbehag man är van vid.

Jag förstår att jag kan låta otroligt gnällig, men trots mina klagomål gillade jag den här filmen starkt, och trots att det inte är den starkaste filmen så slår den de flästa nya skräckfilmerna på fingrarna utan några som helst problem. Om du ska se den här så rekomenderar jag att ha ett litet SAW-maraton innan för att vara uppdaterad på alla personer som är med. Det är inte en speciellt svår film att hänga med i denna avslutande del, såvida du inte missat del 6, för då lär du inte hänga med ett dugg, trots tillbakablickarna som man får se.

Gillar du tidigare delar är det här ett absolut måste. Du får många många svar på hur allt ligger till. Och självklart vandrar du iväg från biosalongen med frågan "men,,,?"

Bloggen heter trots allt hifiochfilm, så det kanske vore på tiden att skriva om andra saker än bara film?

Förra veckan kände jag att min gamla platt-tv hade gjort sitt och att den får fylla sitt behov nere i källaren istället.
Jag velade fram och tillbaka vad jag skulle ha. en plasma, LCD eller rent av en LED?

Det slutade med att jag köpte en plasma. Dels för att jag upplever bilden på plasma som mycket djupare och klarare för ett mycket lägre pris än på LCD och LED.

Märket blev en LG, och modelen heter 50PK350N. Det är en 50" stor tv med 600hz och dynamisk kontrast på
3 000 000:1.  När jag läste om den tvn på prisjakt och på olika forum var det vissa klagomål på att det var reflektioner i frontglaset, vilket jag inte såg som något som helst problem. Det var enligt mig en mycket klockren bild och en riktigt djup svärta där det svarta verkligen var svart.  Det otroligt låga priset chockade mig då den endast kostade 6899kr. Att tvn även är rankad 1a på prisjakt gjorde mitt val ännu enklare.

Första filmen jag slog på för att se vad tvn gick för vad Avatar, och färgerna var helt fantastiska att se. Miljöerna fick ett otroligt liv och kontrasterna kom till sin fulla rätt. En riktigt knivskarp bild redan i standard läge.

En annan praktisk sak på tvn är att den har USB-ingång, vilket gör det möjligt att kolla på kort eller film direkt via USB. Något som känns som en bra nödlösning om dvd/bluray skulle gå sönder.

Inställningarna var till en början lite krångliga och det fanns otroligt många olika lägen beroende på vilken källa man ska titta på. Men efter lite pillrande så löste det sig med bra resultat.

Fanns en sak jag inte gillade därimot, och det var fjärrkontrollen där knapparna kring pilarna och menyknapparna sitter otroligt tätt, vilket leder till en del feltryckningar. Men det är en vanesak, plus att jag i sinnomtid ska köpa en universalkontroll.

Mitt andra köp var en blurayspelare. En väldigt enkel Sonyspelare. Modellen heter BDP-S370B, och även den har USB-ingång som även klarar MKV-filer vilket är ett stort plus. Spelaren har även ett minne, vilket betyder att om jag stänger av filmen vet spelaren vart jag stängde av, och frågar vid nästa tillfälle om man vill fortsätta titta från senaste uppspelningen.

Dessa två köp innebär att jag nu mer eller mindre endast kollar på Bluray och kommer nu även recenserar bilden på filmerna, vilket känns som ett överflöd på mina tidigare recensioner.

Jag har inte bra bilder på varken tvn eller blurayspelaren men lägger upp från Experts hemsida där jag köpte mina produkter.

Klicka på bilderna så kommer ni till respektive produkts sida på Prisjakt.se (öppnas i nytt fönster)