Serbian Film
Om du tror att skräckfilmer inte har mer att erbjuda så har du fel. Väldigt fel. Serbian Film är garanterat det absolut värsta som gjorts. Och finns det någon film som är sjukare än den vill jag inte se den, vilket jag aldrig trodde jag skulle skriva.
Filmen handlar om Milos som är en f.d porrskådis som numera valt att vara hemma med sin fru och sexåriga son. Men en dag kommer han via en tidigare arbetskollega i kontakt med Vukmir som enligt rykten kommer göra den ultimata filmen som kan ge Milos så mycket pengar att han och hans familj aldrig någonstin behöver arbeta igen.
Milos tackar efter noga övervägande och påtryckningar från sin fru ja till erbjudandet. Men misstankarna om Vukmir och hans film börjar gro nästan direkt. Det finns ett manus, men Milos får inte läsa det. Istället spelas filmen in medans han får direktiv via en öronsnäcka vad som ska säga och göras.
När Milos protesterar under en scen som han anser vara för extrem och vill hoppa av tar hans liv en mycket otrevlig vändning och han vaknar upp blodig och sönderslagen och har även tappat minnet. Vad har han gjort? Vad har han råkat ut för?
Jag kan säga att Milos skulle må bäst av att inte ta reda på det.
Den här filmen har jag sett fram mot ganska så länge sedan jag läste om den på ett skräckfilmsforum jag är medlem på. Det stog att det skulle vara den äckligaste filmen på länge och att man skulle akta sig för att se den. Jag brukar ta sådan varningar med en ganska stor nypa salt. Men den här gången menade dom verkligen allvar.
Det här ÄR den värsta filmen som gjorts. Alla tabuer krossas så hårt och så våldsamt att jag till slut mådde illa på riktigt. Det har aldrig hänt förr. Senast jag mådde dålig av en film var av Inside som jag skrivit om tidigare. Då ska jag också säga att Inside är ingenting i jämförelse.
Till en början hade jag svårt att tro att den här filmen skulle komma igång överhuvudtaget då det tar nästan 40 minuter innan första lite mer extrema scenen kommer. Men efter det kommer filmen igång och överbevisar sig själv i perversitet och brist på moral. Det är många gånger man får en liten klump i magen och tror att det inte kan bli värre, men det kan det.
Slutscenen är det absolut vidrigaste jag sett och det är inget jag bara skriver utan jag menar det verkligen. Nu vet jag var min gräns går någonstans och jag hoppas verkligen att den gör det hos er som ser filmen också.
Den här filmen kommer garanterat bli kultförklarad och bli en viktig film inom extremfilm. Att slå den här och samtidit vara en bra och spännande film med bra kamerateknik och bra skådespelare blir inte lätt.
Den är lyckad på många plan och jag hoppas verkligen att Studio S eller Njutafilms kommer få lägga vantarna på den här OM den kommer på DVD till Sverige.
Är du minsta kräkmagad och har svårt för SAW, Hostel, Saló eller Human Centipede,,,glöm att du klarar av att se på Serbian Film. Den här filmen visar allt du inte trodde du skulle få se i en film.
The Orphan
The Orphan handlar om Esther som sedan en tid tillbaka bor på ett barnhem. Hennes tidigare hem brann ner till grunden och hennes fosterföräldrar gick en smärtsam död tillmötes.
Esther håller sig mest för sig själv och fördriver tiden med att måla. Vilket är en enorm talang hon bär på.
En dag anländer familjen Coleman. Som på grund av ett tidigare missfall har svårt att få egna barn och beslutar sig som sista utväg för att adoptera. Det tar inte många minuter innan dom beslutar sig för att Esther är det barn som uppfyller alla deras önskemål.
Allt är till en början likt en vacker dröm för samtliga i familjen Coleman. Men det tar inte lång tid innan det början hända märkliga saker i deras liv. Någonting är fel och Esther börjar bli mer och mer märklig. Vad har hon för mörkt förflutet egentligen och vad är hennes mål med familjen Coleman?
När jag hörde om den här filmen och även såg trailern trodde jag, som säkert många andra att det är ett pinsamt försök att göra en ny "Omen" och byta ut Damien mot en flicka. Men faktum är att The Orphan är en mycket värdig motståndare och kommer garanterat bli kultförklarad.
Den är kanske inte en ren skräckfilm utan mer en psykologisk thriller då det sakta byggs upp en stämning som blir riktigt närvarande och greppar tittare nästan omedelbart. Känslan man får är intensiv och man kan inte låta blir att imponeras av Isabelle Fuhrman som spelar Esther. Den tjejen kommer garanterat gå långt efter den här filmen. Hon lyckas verkligen spela ond på ett sätt jag inte trodde ett barn kunde göra. Hon lyckas manipulera sin omgivning på ett mycket psykopatiskt sätt och inriktar sig speciellt mot familjen Colemans hörselskadade dotter.
Esther utnyttjar folks svaghet och bryr sig bara om sig själv och sina behov och låter ingen vara i hennes väg.
Man tycker uppriktigt synd om familjen Coleman. Det är så mycket glädje och drömmar i början och förhoppningar och en sammansvetsad familjelycka. Och allt brister totalt och allt blir ett helvete likt inget dom kunde förutspå. Deras sorg och bearbetning är något som får tillräkligt mycket tid för att man ska kunna sympatisera med dom utan att det blir några frågetecken. Esthers barnsliga sinne och frågor är också något som faller sig naturligt även om hennes motiv är av helt annan karaktär.
Den här filmen är bra. Riktigt bra och jag kan nog ärligt säga att det är en av de bättre thrillerfilmerna jag sett på väldigt länge. Den är lagom lång och har nerv filmen igenom då den ökar i tempo på ett hårfint sätt för att mot slutet låta ett av de mest genomtänkta twister få sin förklaring. Samspelet i familjen känns bra och mamman som spelas av Vera Farmiga gör en otroligt bra skådespelarinsats. Hennes panik lyser verkligen när hon börjar inse vad Esther är ute efter och den klassiska mammainstinkten att skydda sin familj framgår väldigt tydligt.
En mycket spännande film som nog går hem hos vem som helst som vill ha en spännande thriller. Den är inte blodig utan ger sig på sinnet och nerverna istället. Och lyckas perfekt.
Finns att köpa på DVD och Bluray på CDON.
