Devil
Jag gillar M. Night Shyamalans filmer. Jag gillar hans mystiska berättelser och hans små twister som dyker upp.
Devil är absolut inget undantag.
Fem stycken främlingar ska åka i en hiss i en skyskrapa. Plötsligt går den sönder och står helt stilla vilket skapar kraftig irritation.
Någonstans i skyskrapan sitter servicepersonalen och gör allt dom kan för att få ordning på problemet. Dom är dock inte beredda på att någon av dom fem är en bestialisk mördare. Ett större problem är det bara finns envägskommunikation via hissradion. Personerna i hissen hör servicepersonalen. Servicepersonalen hör ingenting vilket skapar stora problem för alla inblandade.
Då och då slocknar lampan i hissen, och när ljuset är tillbaka har någon blivit mördad.
Jag kan förstå att det inte låter som en speciellt intressant film. Men det är det då filmen har en mängd sidoberättelser vilket skapar ett mycket intressant pussel som sakta men säkert börjar ta form. Och när pusslet är klart får man, iallafall jag en riktig "aha" upplevelse.
Det som gör den spännande är att man bygger teorier vem som är mördaren. Man velar fram och tillbaka vem mördaren kan vara, och teori efter teori brister. Alla i hissen är potentiella mördare och har ett tvivelaktigt förflutet vilket ökar mystiken ännu mera. Att förutse slutet och upplösningen är mer eller mindre omöjligt.
Filmen är endast 80 minuter, och är också spännande redan vid första filmrutan. Det är intressanta dialoger och ett riktigt bra ljudspår som höjer upplevelsen ordentligt. Skådespelarna har jag inte sett tidigare men dom gör ett riktigt bra jobb och känns trovärdiga i sina roller.
Personligen tycker jag det är en av de bästa thrillerfilmerna under 2010. Den är snygg, smart och riktigt orginell.
Nu äntligen kanske folk kommer sluta klanka ner på M.Night Shyamalans filmer och inse vilket geni han är.
Devil kommer bli ett givet köp när den släpps på bluray och kommer garanterat ses mer än en gång.
The Orphan
The Orphan handlar om Esther som sedan en tid tillbaka bor på ett barnhem. Hennes tidigare hem brann ner till grunden och hennes fosterföräldrar gick en smärtsam död tillmötes.
Esther håller sig mest för sig själv och fördriver tiden med att måla. Vilket är en enorm talang hon bär på.
En dag anländer familjen Coleman. Som på grund av ett tidigare missfall har svårt att få egna barn och beslutar sig som sista utväg för att adoptera. Det tar inte många minuter innan dom beslutar sig för att Esther är det barn som uppfyller alla deras önskemål.
Allt är till en början likt en vacker dröm för samtliga i familjen Coleman. Men det tar inte lång tid innan det början hända märkliga saker i deras liv. Någonting är fel och Esther börjar bli mer och mer märklig. Vad har hon för mörkt förflutet egentligen och vad är hennes mål med familjen Coleman?
När jag hörde om den här filmen och även såg trailern trodde jag, som säkert många andra att det är ett pinsamt försök att göra en ny "Omen" och byta ut Damien mot en flicka. Men faktum är att The Orphan är en mycket värdig motståndare och kommer garanterat bli kultförklarad.
Den är kanske inte en ren skräckfilm utan mer en psykologisk thriller då det sakta byggs upp en stämning som blir riktigt närvarande och greppar tittare nästan omedelbart. Känslan man får är intensiv och man kan inte låta blir att imponeras av Isabelle Fuhrman som spelar Esther. Den tjejen kommer garanterat gå långt efter den här filmen. Hon lyckas verkligen spela ond på ett sätt jag inte trodde ett barn kunde göra. Hon lyckas manipulera sin omgivning på ett mycket psykopatiskt sätt och inriktar sig speciellt mot familjen Colemans hörselskadade dotter.
Esther utnyttjar folks svaghet och bryr sig bara om sig själv och sina behov och låter ingen vara i hennes väg.
Man tycker uppriktigt synd om familjen Coleman. Det är så mycket glädje och drömmar i början och förhoppningar och en sammansvetsad familjelycka. Och allt brister totalt och allt blir ett helvete likt inget dom kunde förutspå. Deras sorg och bearbetning är något som får tillräkligt mycket tid för att man ska kunna sympatisera med dom utan att det blir några frågetecken. Esthers barnsliga sinne och frågor är också något som faller sig naturligt även om hennes motiv är av helt annan karaktär.
Den här filmen är bra. Riktigt bra och jag kan nog ärligt säga att det är en av de bättre thrillerfilmerna jag sett på väldigt länge. Den är lagom lång och har nerv filmen igenom då den ökar i tempo på ett hårfint sätt för att mot slutet låta ett av de mest genomtänkta twister få sin förklaring. Samspelet i familjen känns bra och mamman som spelas av Vera Farmiga gör en otroligt bra skådespelarinsats. Hennes panik lyser verkligen när hon börjar inse vad Esther är ute efter och den klassiska mammainstinkten att skydda sin familj framgår väldigt tydligt.
En mycket spännande film som nog går hem hos vem som helst som vill ha en spännande thriller. Den är inte blodig utan ger sig på sinnet och nerverna istället. Och lyckas perfekt.
Finns att köpa på DVD och Bluray på CDON.
Lakeview Terrace
Det unga paret Chris och Lisa Mattson har länge letat efter sitt drömhus och nu äntligen hittat det i soliga Kalifornien.
Huset är underbart och område lugnt och stilla. I huset brevid bor Abel, en mycket hård och erfaren polis vilket känns tryggt och bra. Men det visar sig att Abel inte alls är den snälla och trevliga grannen han utger sig för att vara. Han är kontrollerande och bevakar parets minsta steg. Anledningen till hans hat är att Chris är vit och lisa svart. Han klarar inte av att se deras blandäktenskap och gör allt för att förstöra deras liv och få dom att flytta från grannskapet.
Men en dag får paret nog och beslutar sig för att hämnas.
Det här är en thriller gjord utav Niel LaBute som tidigare gjort remaken på Wicker Man, och han har även gjort Nurse Betty och nu gett sig på en verklighetstrogen thriller om hur det kan se ut i vilket bostadsområde som helst. Storyn är inte speciellt märkvärdig utan det handlar helt enkelt om en inskränkt granne som inte kan låta bli att trackasera sina nya grannar. Det börjar med små pikar för att sedan urarta totalt och gå till regelrätta hot av olika slag.
Det här är ingen effektfilm. Lång ifrån utan det är mest dialoger filmen igenom vilket gör att det kan bli lite utdraget i längden då filmen är nästan två timmar lång. Men Samuel L Jacksons agerande gör att det blir spännande och han lever sig in och övertygar som den mycket arga och hatiska polisen Abel. Man får såklart även börja känna hans karaktär Abel, både som polis,granne och som tvåbarnsfar.
Filmen är bra och tar upp ett viktigt ämne och förmedlar det på ett bra sätt. Stämningen är spänd och man kan aldrig förutse vilka planer Abel smider i sitt hem. Obehaget finns hela tiden och dom som råkat ut för märkliga och jobbiga grannar kommer garanterat att gilla den här filmen.
Man behöver kanske inte tänka så mycket då filmen är ganska enkel och inte allt för svår att lista ut. Men som en film för kvällen i brist på annat funkar det galant. Samuel L Jackson har enligt mig rykt upp sig igen efter diverse mindre lyckade filmer och visar nu äntligen vad han går för..
Filmen finns att köpa på bland annat Discshop för 169kr.
Righteous Kill
En seriemördare härjar i New York. Tidigare dömda eller redan kriminella börjar hittas döda och brevid kropparna hittar man märkliga poem skrivna på rim. Polisen står handfallen och har inte ett minsta spår. Men teorier börjar formas och det utesluts inte att det är någon på insidan av polishuset som tagit lagen i egna händer.
De gamla och erfarna poliserna Turk och Rooster spelandes utav Robert DeNiro och Al Pacino börjar ta upp fallet och det visar sig att sanningen är värre än vad de själva trodde kunde vara möjligt.
Tidigare har Al Pacino och Robert DeNiro bara spelat i actionfilmen Heat mot varandra. Det var lite av ett drömscenario att se dom spela mot varandra. Nu har scenariot upprepats och mina förhoppningar var gigiantiska. Men tyvär måste jag säga är filmen i sig inte så speciellt bra. Det är en ganska enkel story som man känner igen sedan tidigare och man beöver inte tänka ihjäl sig för att klura ut hur saker och ting ligger till.
Vad som lyfter filmnen är det briljanta skådespelandet av både Al Pacino och DeNiro som spelar två väldigt trötta och bittra poliser. VI ser även 50Cent som faktiskt spelar rikigt bra som misstänkt knarklangare.
Filmen är spännande men kan uppfattas som lite seg till en början för att i sista 30 minutrarna bli rikitgt spännande och nästan explodera i tempo och upplösning. Dialogen är kanon och karaktärerna känns väldigt trovärdiga. DeNiro har otroliga aggressionsproblem och är enormt hetsig och arg medans Pacino är mer lugn och har framförhållning och dom kompliterar varandra med råge.
Något jag reagerade redan efter några sekunder var hur fantastiskt ljudet var i filmen. DTS-spåret är bland det absolut bästa jag hört och mina Klipsch högtalare fick verkligen visa vad dom gick för Riktigt rent och fint ljud och jag ångrar att jag inte såg den på Blu Ray istället för det borde vara en dröm om man är intresserad av ljud och bild.
Kanske inte den bästa filmen i år men en riktigt underhållande thriller om man vill se en film med bra skådespelare och intressanta dialoger.
Den har gått ner enormt i pris och kostar nu endast 79kr på Discshop vilket är mycket acceptabelt.
Nick Of Time
Nick Of Time är en thriller från 1995 med två av mina favoritskådespelare i huvudrollerna. Johnny Depp är den ena och han spelar Gene Watson som efter en begravning ska hoppa på tåget ifrån Union Station i LA med sin lilla dotter.
Vad han inte vet är att han inne på stationen har blivit utvald till att utföra ett uppdrag av två terrorister.
Uppdraget är att mörda en person inom 90minuter, om han misslyckas kommer terroristerna döda hans lilla dotter.
Det är inte vilken person han ska mörda heller, utan det är en väldigt högt uppsatt person i USA.
Christopher Walken är den andra skådisen jag syftade på och det kommer kanske inte som en chock att han spelar en av terroristerna? Han är en av anledningarna att filmen håller den klass den gör och han överskuggar nästan Depps prestation. Han övertygar riktigt ordentligt som psykopat och ger en riktigt obehaglig nerv i filmen.
Självklart spelar även Depp riktigt bra som den knäckta pappan som hamnat i ett levande helvete. VIlka planer han än har för att försöka rädda sin dotter ligger terroristerna minst ett steg före. Och tiden går och paniken kommer smygande
Ju längre filmen går ju mer "aha" upplevelser kommer du uppleva och man sitter verkligen på helspänn och funderar på hur det ska sluta.
Vad som gör Nick Of Time speciell är att den är filmad i realtid. Man får med andra ord se exakt allt som händer under de 90minutrarna vilken gör att den känns mer intensiv och realistisk. Den är snyggt filmad och det är många snabba kamerabyten som skapar den lätt paranoida känslan som Depp förmedlar i filmen.
Storyn är kanske inte den starkaste men skådespelarna och sättet den är gjord på gör att den ändå funkar riktigt bra.
Av någon anledning är det inte många jag känner som sett den här filmen trots att både Depp och Walken är så stora och duktiga skådespelare.
Får du tillfälle att se den här så ta chansen. Du lär inte bli besviken. Den är slut i lager på discshop men du kan köpa en svensktextad version på Play.com för 6,49euro.
Falling Down
Han beslutar sig att kliva ur bilen och istället gå hem till sin lilla dotter som fyller år.
Problemet är att han har besöksförbud och idag är han på ett väldigt dåligt humör, och det är många som kommer att märka det.
Michael Douglas spelar den arbetslösa och mycket arga mannen William Foster. Han är en tragisk figur och gör precis det alla innerst inne igentligen vill göra när man har en riktigt dålig dag.
Filmen anklagades för att vara rasistisk när den kom. Antagligen för att William mestadels hamnar i gräl med invandrare, men det handlar inte om hudfärg enbart. Det går djupare än så. Han hatar hela samhället oavsätt vilken ras eller färg problemet i har.
Det tar inte lång tid förens telefonen går varm hos polisen där man säger att en man med vit skjorta och slips går bärsärk i stan. Den polis som tar på sig fallet spelas av Robert Duvall och han arbetar sin sista dag som polis innan han ska gå i pansion. Han har en lätt hysterisk fru som ringer stup i ett och är övertygad om att han är död.
Det finns svart humor i filmen och man kan inte låta bli att heja på William Foster för det han gör. Han gör fel men han gör det på ett väldigt roligt sätt och han har ofta en poäng i sitt resonemang. Speciellt i scenen som utspelar sig på en golfbana. I grunden är Falling Down en thriller, men den komiska ådran träder fram extremt tydligt.
Skådelspelarna är underbara, handligen enkel men gripande. Det finns faktiskt inget att klaga på i Falling Down.
Det här är en underbar och en viktig samhällskritisk film som går på tv minst en gång om året. Den finns även att köpa billigt på Discshop
American Psycho
Patrick Bateman är en framgångsrik börsmäklare med en stor förmögenhet, bra utseende, många vänner och lever ett till synes perfekt liv. Han äter på dom finaste och dyraste klubbarna och han har mäktiga vänner.
Men på insidan finns en helt annan människa. En människa som knarkar, torterar och mördar folk, utan något samvete och medlidande alls. När en detektiv en dag kommer till hans kontor börjar hans liv bli mer och mer komplicerat.
Det finns filmer som har fått kultstatus innan dom ens kommit, och American Psycho var en sådan film. Boken är skriven av Bret Easton Ellis och skapade stora debatter när den kom.
Rykten säger att FBI knackade på Brets dörr och ställde frågor om olika mord som beskrevs i boken, eftersom dom påminde en hel del om några som begåtts i New York.
Boken är rå. Extremt rå och när det vart officiellt att filmen skulle komma trodde man att det här kommer bli den råaste filmen i historien. I boken mördar han med borrar, Maler ner människor i köttkvarnar, har sex med lik plus ännu värre saker.
Vart filmen grym då? Nej inte alls. Filmen skulle nog inte ens funka om den var så rå som boken. Filmen fokuserar mest på Patrick Batemans psyke och tankar istället för morden och lyckas faktiskt enormt bra med det. American Psycho är även väldigt snygg som film och har många fina miljöer och vinklar och detaljer. Soundtracket består av 80tals musik vilket inte är så konstigt eftersom filmen ska utspela sig under 80tals yuppi era. Det är många klassiker man får höra och Patric Bateman håller några monologer om olika artister han gillar.
Filmen har även en hel del humor, riktigt svart och mörk humor och en välriktad spark mot allt vad ett materialistiskt samhälle heter.
Patrick Bateman spelas utav ingen mindre än Christian Bale. Om man börjar fundera på vem som skulle kunna passa bättre så kommer jag seriöst inte på någon. Han spelar rollen perfekt. Han har i filmen det kalla och känslolösa ansiktet som man faktiskt fick när man läste boken.
Kroppspråket han ger karaktären är även det väldigt stelt och man förstår verkligen hur obekväm Patrick Bateman känner sig i olika situationer och vilket förakt han bär på.
Christian Bale spelar psykopat med läskig övertygelse och efter man hörde om vilka vredesutbrott han fick under Terminator Salvation så märker man hur mycket han verkligen lever sig in i rollerna han tar.
I övriga roller har vi mängder av bra skådespelare. Vi har bland annat Willem Dafoe som detektiv. Jared Leto som börsmäklare, Reese Witherspoon som Patrics flickvän. Alla är riktigt bra, det enda som är synd är att Willem Dafoe inte är med lite mera.
Det här är en svår film att recensera eftersom det är en film man kan tolka på olika sätt efter att den är slut. Filmen heter inte American Psycho utan anledning. Han mördar uteliggare, strippor, medarbetare för att sedan bli osäker om han verkligen har gjort det. Hans liv är ett kaos som bara eskalerar och ni som tittare får en hård uppgift att fundera på vad som igentligen händer.
Har du läst boken och förväntar dig en blodig skräckfilm ska du nog se något annat i stil med Murder Set Pieces eller något. Det här är ingen direkt skräckfilm utan en psykologisk thriller med nattsvart humor.
Bra är den och den bör ses av alla som gillar Christian Bale. Att han inte fick en Oscar för prestationen i American Psycho är för mig en gåta.
Den här filmen finns att köpa för under 50kronor på de flesta filmbutiker så passa på att köpa den nästa gång ni beställer film
American Psycho borde finnas i varje filmintresserads hylla och man kan se den om och om igen.
Jag avslutar recensionen med ett citat från Patrick Bateman
I have all the characteristics of a human being: blood, flesh, skin, hair; but not a single, clear, identifiable emotion, except for greed and disgust. Something horrible is happening inside of me and I don't know why. My nightly bloodlust has overflown into my days. I feel lethal, on the verge of frenzy. I think my mask of sanity is about to slip.
Derailed
Derailed handlar om familjefadern Charlie Schine som under en tågresa upptäcker att han saknar pengar för resan. Han får då hjälp utav en kvinna spelad utan Jennifer Aniston. Dom börjar prata och faller för varandra väldigt snabbt. Efter ett tag börjar träffas efter jobbet i smyg och efter en blöt kväll på en pub hamnar dom i ett hotellrum.
Plötsligt hör dom att någon är i rummet och ser en rånare som sedan misshandlar Charlie och våldtar hans älskarinna.
Efter det bestämmer dom sig för att inte gå till polisen utan istället hålla tyst med tanke på att dom båda har familj och inte vill riskera någonting.
Efter det får Charlie ett telefonsamtal och hans liv blir fyllt av våld, utpressning och hot.
Derailed är regiserad av Mikael Håfström som tidigare gjort Ondskan och 1408. Det här var hans första amerikanska film och den släpptes 2005. Det här är en thriller som till en början inte har så mycket att komma med, tempot och dialogerna gjorde att jag först trodde det skulle bli en drama film. Men sedan tar filmen en otrolig vändning och bli enormt spännande. Jag satt på nålar och var helt uppslukad över vilket helvete huvudpersonerna får uppleva.
Charlie Shine som spelas utav Clive Owen lever under total terror och han gör allt för att försöka rädda både sig själv och sin älskarinna utan att försöka blanda in sin fru och sitt barn. Men hur han än gör ligger våldtäktsmannen minst 2 steg före.
Vissa scener gör att man får gåshud och man blir verkligen illa berörd. Våldtäkten på Jennifer Aniston som exempel är ganska jobbig att titta på och man får verkligen se att hon inte bara kan spela i komedier utan även spela rädd och paranoid.
Vincent Cassel spelar sin roll som våldtäktsman med övertygelse och trovärdighet och skapar ett starkt obehag så fort man ser honom eller hör hans röst. Det var första gången jag såg honom i en roll som psykopat och jag hoppas man får göra det igen för det var verkligen någonting han lyckas med.
Det här är en av de bättre filmerna jag sett på länge och den får toppbetyg av mig av många anledningar. Dels för skådespelarna. Spänningen är fantastisk plus att den är riktigt snyggt filmad.
Som i de flesta filmer finns det luckor man kanske skulle vilja få svar på, men bortser man från dom så är det här en thriller i toppklass.
Vill du se en spännande film men mycket vändingar och bra tempo ska du verkligen se Derailed.
Den finns att köpa för endast 49kronor på Discshop.
Recension på filmen Knowing
Knowing är en film som till en början handlar om en skolklass som år 1959 ska rita hur dom tror att framtiden kommer att se ut. Dessa teckningar läggs sedan i en kapsell som grävs ner på skolgården för att sedan grävas upp igen 2009.
Nicolas Cage spelar huvudrollen som universitets läraren John Koestler vars son får ett papper med tillsynes slumpmässiga siffror som täcker hela pappret.
Sonen blir besviken men pappan tror inte att det bara är siffror utan betydelse och börjar då studera dem närmare och ser att det är datum, när han sedan söker på årtalen och dagarna på internet ser han att det har varit katastrofer av olika slag med ett stort antal dödsoffer
Han ser även att det kommer bli mer död och förödelse i framtiden och ska nu försöka stoppa det som ser ut att kunna bli en bli en domedag.
Det är i korta drag vad filmen handlar om. Mannen bakom filmen är Alex Proyas som tidigare gjort bland annat I Robot och The Crow. Och han har tydligen bestämt sig för att göra en riktig domedagsfilm utan tillstymelse till humor eller glädje.
Huvudpersonen är som sagt en lärare som förlorat sin fru i en olycka och har nu tappat hoppet om precis allting. Han bor med sin lilla son och försöker få ordning på tillvaron och papparollen så gott det går.
Nicholas Cage ser nog ledsnare ut än i någon annan film han medverkat i, därimot passar hans ledsna ansikte bra i den rollen han har i filmen Knowing.
Därimot hans kvinliga motspelerska tycker jag personligen spelar över otroligt mycket, det skriks och blir hysteriskt nästan så fort hon öppnar munnen, nu har hon förvisso många gånger anledning att bli hysterisk men hon spelar inte speciellt övertygande tyvär.
Det är ingen glad film som sagt. Därimot är det bra fart i den och effekterna är otroligt välgjorda. Bland annat är det en flygkrash, och det är nästan så man duckar i soffan, det smäller och flyger delar i hela rummet känns det som, en rikigt bra närvaro med andra ord.
Några karaktären man därimot inte kan skriva för mycket om är "the whispering people" som dyker upp i några scener som ger förvarningar om vad som kommer att hända. Dessa skapar ett riktigt obehag och gör att filmen blir kuslig och höjer filmens intresse ännu ett snäpp.
Tyvär går det inte att nämna så mycket mer utan att spoila filmen för mycket. Filmen skapar lite frågetecken när den är slut, men har man huvudet på skaft under filmen så kan man reda ut en hel del. Man kan och får chansen att tolka saker på olika vis vilket jag personligen gillar.
Det är ett ruskigt bra slut enligt mig och har du lätt för att gråta i filmer så ska du nog ha en näsduk nära till hands.
