Hifi och Film

Knowing är en film som till en början handlar om en skolklass som år 1959 ska rita hur dom tror att framtiden kommer att se ut. Dessa teckningar läggs sedan i en kapsell som grävs ner på skolgården för att sedan grävas upp igen 2009.

Nicolas Cage spelar huvudrollen som universitets läraren John Koestler vars son får ett papper med tillsynes slumpmässiga siffror som täcker hela pappret.

Sonen blir besviken men pappan tror inte att det bara är siffror utan betydelse och börjar då studera dem närmare och ser att det är datum, när han sedan söker på årtalen och dagarna på internet ser han att det har varit katastrofer av olika slag med ett stort antal dödsoffer

Han ser även att det kommer bli mer död och förödelse i framtiden och ska nu försöka stoppa det som ser ut att kunna bli en bli en domedag.

Det är i korta drag vad filmen handlar om. Mannen bakom filmen är Alex Proyas som tidigare gjort bland annat I Robot och The Crow. Och han har tydligen bestämt sig för att göra en riktig domedagsfilm utan tillstymelse till humor eller glädje.

Huvudpersonen  är som sagt en lärare som förlorat sin fru i en olycka och har nu tappat hoppet om precis allting. Han bor med sin lilla son och försöker få ordning på tillvaron och papparollen så gott det går.
Nicholas Cage ser nog ledsnare ut än i någon annan film han medverkat i, därimot passar hans ledsna ansikte bra i den rollen han har i filmen Knowing.

Därimot hans kvinliga motspelerska tycker jag personligen spelar över otroligt mycket, det skriks och blir hysteriskt nästan så fort hon öppnar munnen, nu har hon förvisso många gånger anledning att bli hysterisk men hon spelar inte speciellt övertygande tyvär.

Det är ingen glad film som sagt. Därimot är det bra fart i den och effekterna är otroligt välgjorda. Bland annat är det en flygkrash, och det är nästan så man duckar i soffan, det smäller och flyger delar i hela rummet känns det som, en rikigt bra närvaro med andra ord.

Några karaktären man därimot inte kan skriva för mycket om är "the whispering people" som dyker upp i några scener som ger förvarningar om vad som kommer att hända. Dessa skapar ett riktigt obehag och gör att filmen blir kuslig och höjer filmens intresse ännu ett snäpp.

Tyvär går det inte att nämna så mycket  mer utan att spoila filmen för mycket. Filmen skapar lite frågetecken när den är slut, men har man huvudet på skaft under filmen så kan man reda ut en hel del. Man kan och får chansen att tolka saker på olika vis vilket jag personligen gillar.
Det är ett ruskigt bra slut enligt mig och har du lätt för att gråta i filmer så ska du nog ha en näsduk nära till hands.