Hifi och Film

Jag gillar M. Night Shyamalans filmer. Jag gillar hans mystiska berättelser och hans små twister som dyker upp.
Devil är absolut inget undantag.

Fem stycken främlingar ska åka i en hiss i en skyskrapa. Plötsligt går den sönder och står helt stilla vilket skapar kraftig irritation.  
Någonstans i skyskrapan sitter servicepersonalen och gör allt dom kan för att få ordning på problemet. Dom är dock inte beredda på att någon av dom fem är en bestialisk mördare. Ett större problem är det bara finns envägskommunikation via hissradion. Personerna i hissen hör servicepersonalen. Servicepersonalen hör ingenting vilket skapar stora problem för alla inblandade.

Då och då slocknar lampan i hissen, och när ljuset är tillbaka har någon blivit mördad.

Jag kan förstå att det inte låter som en speciellt intressant film. Men det är det då filmen har en mängd sidoberättelser vilket skapar ett mycket intressant pussel som sakta men säkert börjar ta form. Och när pusslet är klart får man, iallafall jag en riktig "aha" upplevelse.

Det som gör den spännande är att man bygger teorier vem som är mördaren. Man velar fram och tillbaka vem mördaren kan vara, och teori efter teori brister. Alla i hissen är potentiella mördare och har ett tvivelaktigt förflutet vilket ökar mystiken ännu mera. Att förutse slutet och upplösningen är mer eller mindre omöjligt.

Filmen är endast 80 minuter, och är också spännande redan vid första filmrutan. Det är intressanta dialoger och ett riktigt bra ljudspår som höjer upplevelsen ordentligt. Skådespelarna har jag inte sett tidigare men dom gör ett riktigt bra jobb och känns trovärdiga i sina roller.

Personligen tycker jag det är en av de bästa thrillerfilmerna under 2010.  Den är snygg, smart och riktigt orginell.
Nu äntligen kanske folk kommer sluta klanka ner på M.Night Shyamalans filmer och inse vilket geni han är.

Devil kommer bli ett givet köp när den släpps på bluray och kommer garanterat ses mer än en gång.

Dreamworks har haft många höjdarfilmer genom åren. Vi har fått Shreck, Kung Fu Panda och Madagascar.
Detta är ännu en ruskigt bra animerad film med fantastisk animation och en bra story som gör detta till en undert äventyr för alla åldrar.

Draktränaren handlar om Hicke som är en liten vikingapojke som bor på en ö där det haglar och snöar nästan året om. Hans far är oroad över Hicke då han är liten, svag och ganska klantig och uppfinner gång på gång vapen som aldrig fungerar. Men en natt lyckas Hicke pricka en drake med en egengjord slunga.

Det visar sig att draken han fångar är en Nattfasa, den mest fruktade draksorten av alla. Men det visar sig att drakarna inte alls är så mordiska och hemska som vikingarna trott, och en vänskap mellan Hicke och draken "Tandlös" växer sig fram. Vilket måste hållas hemlig då vikingarnas barn tränas till att bli drakdödare. Bland barnen har vi den kaxiga tjejen Astrid som kämpar stenhårt för att bli en framgångsrik drakdödare. Hicke är hemligt kär i henne och gör vad han kan för att vinna hennes kärlek.

Jag såg den här filmen med höga förhoppningar och jag fick precis det jag ville ha. Filmen är otroligt vacker och man kan inte låta bli att älska karaktärerna Hicke och Tandlös. Visst kan filmen ses som lite förutsägbar, men det är trots allt en film riktad mot barn.

Filmen har många och bra actionscener och tempot är för att vara en barnfilm riktigt högt. En och annan moralkaka får man också men inte så att man stör sig på något sätt.

Det som gör filmen så bra är just animeringen. Det är ruskigt detaljerat och mycket vackra färger. Många animerade filmer brukar kunna vara ganska stela, men det är allt annat än stelt i Draktränaren och jag ångrar idag att jag inte såg den i 3D på bio. Det är riktigt tuffa flygscener som skulle få en att trilla ur stolen på biografen.

Nu har jag bara sett filmen på DVD och längtar efter att se den på Bluray då det kommer vara en enorm upplevelse både vad gäller ljud och bild.

Alla föräldrar borde se den här filmen ihop med sina barn. Det är verkligen en upplevelse för hela familjen. Min draktokiga 4åring älskade den här filmen så jag tror inte den är för otäck för någon speciell ålder. Men alla barn är olika så det kan säkert vara så att vissa barn tycker den kan vara lite läskig så det är helt upp till er.

Filmen finns både på bluray och dvd på Discshop. Jag passar även på att tipsa om Discshops julkalender där ni hittar mycket godis så har ni tur dyker Draktränaren upp där.

Sverige var en gång i tiden riktigt bra på att göra komedier som verkligen fångade folks hjärta. Exempel på några filmer är Sällskapsresan, Repmånad och den första Göta Kanal. Vad som gjorde dom filmerna så fantastiska var att det fanns bra manus, bra skådespelare och mycket varm humor.

Det var länge sedan, mycket länge sedan.

Den nya filmen Kommissarie Späck är även den en komedi. Den har därimot ingenting gemensamt med de gamla klassikerna jag nämde tidigare.  Kommissarie Späck är dålig. Riktigt dålig och kan vara en av de sämsta filmer jag sett på mycket länge.

Filmen är en svensk variant av den humor som finnss i Hot Shots och Nakna Pistolen. Fast Kommissarie Späck skämtar med polisfilmerna Beck, Huss och Wallander.

Bakom denna katastrof till film ligger Fredde Granberg. Av humorn att döma så kom inte det som en överaskning. Han har en speciell stil som funkar i små mängder, men att stå ut med den i en långfilm är inte det lättaste.

Filmen handlar om Mårten Späck. Han är kommissarien som alltid är hungrig och han äter oavbrutet filmen igenom. Till sin hjälp har han Grynvald Karlsson och dom ska lösa ett mord.
En man har hittats. Han är genomborrad av knivar, skedar, gafflar och även en pepparkvarn.
Kommissarie Späck misstänker en seriesjälvmordsmördare.

I jakten på självmordsmördaren kommer poliserna tillsammans med polisen Irene Snusk in på ett litet sidospår som visar sig vara det värsta brottet i svensk kriminalhistoria.

Låter det skoj? Det finns vissa skämt som är roliga. Men det är inte många. Problemet med filmen är att det känns som dom har ett reservskämt direkt efter förra skämtet för att vara säkra på att man ska skratta minst en gång per scen.

Jag kan inte sätta fingret på exakt vad som gör att jag faktiskt avskyr den här filmen. Men det kan vara för att det är skämt efter skämt efter skämt och att inget av dom är speciellt kul. Det kan också vara för att huvudpersonen som spelas av Leif André inte passar i rollen, han ser även uttråkad ut och kan inte agera i den här typen av film. Det kan också vara att filmen känns otroligt krystad och inte alls intressant. Jag kan inte säga att jag såg fram mot den här filmen, men att att det skulle vara så här urbota dåligt kunde jag inte ens föreställa mig.

Den som "räddar" filmen är Johan Hedenberg som spelar Grynvald. Han gör faktiskt en riktigt bra tolkning av den sura och mycket förbannade polisen Gunvald Larsson. Och det är också Grynvald som gav mig det största skrattet i en scen som handlar om en tyskdubbad polis som pratar i osynk.

Men annars är det bara dåligt. Dåligt och långtråkigt. Jag känner att jag inte har mer att skriva om den här filmen. Jag brukar skriva mer ingående om skådespelare, budskap med mera. Men jag har inget intresse av det när det gäller den här filmen. Det finns inte, fast jag anstränger mig något som får mig att slösa energi på att skriva mer än nödvändigt om den.
Den är sämre än Göta Kanal 2 och 3. Det är helt sanslöst.

Köp den inte. Se den inte. Ladda inte ens hem den. Se sällskapsresan eller en valfri svensk film. Alla är bättre än Kommissarie Späck.