Hifi och Film

Filmen Mirrors som släpptes 2008 är en film som enligt mig har fått ta onödigt mycket negativ kritik. Personligen tycker jag det var en av de bättre skräckfilmerna 2008. Bra stämning, bra nerv och riktigt blodiga och snygga effekter.

Nu har det kommit en uppföljare, och efter många års erfarenhet av film kan jag nog räkna upp ungefär 5 uppföljare som är bättre än första delen. Bland dom 5 filmerna finns inte Mirrors 2.

Mirrors 2 handlar om Max som efter en mycket dramatisk bilolycka levt i en djup depression fylld av droger och sprit. Han har mardrömmar och ser märkliga syner som förföljer honom dagligen.
Han får via sin pappa jobb på ett stort köpcenter som nattvakt där han i lugn och ro kan bearbeta sina mardrömmar och psykiska problem.
Men det visar sig snabbt att något inte står rätt till. Personalen på köpcentret börjar dö en efter en och det visar sig att Max märkliga syner i speglarna inte bara existerar i hans fantasi, det finns något bakom spegeln som är på jakt efter blod.

Mirrors 1 var som sagt påkostad och hade även riktigt snygga och brutala effekter. Bland annat en scen i ett badrum som fortfarande är en av de coolaste scener jag sett. Ni som sett den vet nog vilken scen jag tänker på.
Dom effekterna är ett minne blott i uppföljaren. CGI är vanligt bland dagens filmer, det har jag inget imot alls. Men en dålig effekt är en dålig effekt oavsett teknik. Idag är just effekter något som kan hjälpa eller stjälpa en film, och i Mirrors 2 är effekterna knappast någon hjälp. Bland annat är det en scen mot slutet av filmen som verkligen skapade ett antiklimax som är svårt att beskriva i ord. En mäktig scen som blir totalt skrattretande just på grund av dåliga CGI-effekter.

Det är synd, för Mirrors 2 är faktiskt inte en helt dålig film för övrigt. Handligen är helt okej och den har en bra grund att bygga på och vissa scener skrämmer en faktiskt ordentligt. Men det som saknas är den spänning som Mirrors 1 hade. Den var spännande och intressant filmen igenom och hade även mycket bättre och etablerade skådespelare.
I uppföljaren är det, iallafall för mig helt okända ansikten och det känns som om dom själva inte tror på filmen och uppträder ganska stelt. Det blir aldrig riktigt trovärdigt och man bryr sig inte speciellt mycket om bakgrunden till vad som händer.
Jag såg fram mot den här filmen, men min magkänsla hade rätt även denna gång. Att del två är bättre än del ett är mycket ovanligt.

Filmen släpptes direkt på DVD vilket inte förvånade mig det minsta. Den finns att köpa för 169kr på Discshop.

Om ni vill ha en skräckfilm som handlar om speglar rekomenderar jag istället kultklassikern Candyman. Har ni inte sett den så gör det. En fruktansvärt bra film som jag ska skriva om i min kommande kategori Veckans Kultfilm.

Nu är det dags att skriva om Toy Story 3. Precis som i de tidigare filmerna handlar det om de levande leksakerna Woody och Buzz Lightyear samt deras vänner. Nu har det gått ganska många år sedan vi såg dom sist och det är nu dags för leksakernas ägare Andy att börja på universitetet. 
Men innan det är dags för den stora flytten ska han städa ur sitt rum. När han håller sina gamla leksaker står han inför några jobbiga val. Han är ju lite för gammal för för sina leksaker men måste ändå bestämma sig vilka som ska upp på vinden, vilka som ska ut med soporna, och vilka som ska skänkas bort. Eller ifall någon av favoriterna får följa med som maskott på universitetet?

Av olika händelser så slutar det med att några av dom hamnar på ett dagis. Till en början upplevs det som ett mindre paradis där barnen leker med dom hela dagarna och nya bekantskaper får en början. Men efter ett tag inser dom att det styrs av en tyrann som med järhand styr och ställer på dagiset. Chanserna att komma därifrån ser ut att bli mindre ju längre dom stannar.

Filmen kommer igång omedelbart och man ser från första sekunden att Pixar ansträngt sig ordentligt för att göra en riktigt detaljerad och fin film. Precis som de tidiga filmerna finns det intriger och enormt mycket spänning. Det är verkligen en sann familjefilm och jag tror att jag och min sambo gillade den lika mycket, om inte mer än vad våran lille son gjorde. Det är det som är så fantastiskt med just Pixars filmer. Samtliga deras filmer passar för alla åldrar. Det är detaljerat, känsloladdat och deras filmer vill verkligen någonting och har budskap som berör och får en att tänka till.
 
Toy Story 3 har även en av de mest spännande och även mest gripande scener jag sett på mycket mycket länge. Om det här är sista filmen om leksakerna Woody och Buzz vet jag inte. Men om så är fallet kan det inte sluta på ett finare och mer ärofyllt sätt. Slutet är otroligt gripande och jag kan tänka mig att en och annan tår rullat ner för kinderna på publiken.

Den här filmen har allt man kan begära när det kommer till animerade filmer och jag förstår att den fått fulla betyg nästan överallt. Och det får den av mig också, och inte bara för att den kommer från Pixar. Utan för att den lyckas väcka barnet inom mig till liv och fick mig under 103 minuter att glömma den tråkiga vardagen och verkligen njuta av alla vackra färger och animationer.
En helt fantastisk film med andra ord och som garanterat kommer finnas i min filmhylla så fort den släpps.

P.S...Någon som sett att Hayao Miyazakis underara karaktär Totoro skymtar förbi i några sekvenser?

Nightmare On Elm Street,,,vilka minnen man har från dom filmerna. Det var med skräckblandad förtjustning man kollade på Freddy Krueger som slaktade Elm Streets ungdomar i deras mardrömmar med sin rakbladshandske.

Första filmen i serien kom 1984 och bakom det sönderbrända ansiktet gömde sig Robert Englund.
Rykten om en remake på första filmen har funnits länge och reaktionerna var många när det visade sig att Robert Englund tackade nej som rollen som den psykotiska mördaren. 

Att vara skådespelare och ta över rollen som Freddy klarar inte vem som helst. Men efter mycket hemlighetsmakeri visade det sig att rollen gick till Jackie Earle Haley från Watchman. Jag hade svårt att se honom som Freddy, men han lyckas faktiskt oväntat bra och tar fram en ny sida av Freddy.

Den gamla Freddy hade mycket humor, han var elak och en speciell charm vilket gjorde att tittaren, istället för att skrämmas av honom, började heja på honom och ville se honom döda ungdomar på så sjuka sätt som möjligt.

Den "nya" Freddy är genuint ondskefull och det finns inte ett spår av godhet eller humor hos honom. Det känns som om dom verkligen ansträngt sig att publiken ska hata honom och inte gilla honom som i de gamla filmerna.
Vissa ser säkert det som en besvikelse och ett steg åt helt fel håll. Men jag försökte se det här som en helt ny film och inte som en remake vilket gjorde det lättare att bedöma helheten av filmen.

Partiet jag gillar mest i filmen är Freddys bakgrund och hur han blev den han är. Man fick förvisso reda på det i de gamla filmerna, men nu får man reda på varför just Nancy är hans huvudsakliga mål vilket jag faktiskt undrat en del genom åren.

Filmen hade förvånadsvärt lite blod, nu är det ju oftast så att filmer ska vara så blodiga som möjligt. Men i Nightmare On Elm Street 2010 är det inte mycket alls, utan istället har dom satsat på den mer psykiska biten. Den är riktigt spännande och man är redo hela tiden på att något ska hända. Tempot i filmen är bra och det går varken för snabbt eller för sakta utan det är en perfekt balansgång mellan scenerna.

En perfekt film att kolla på om man har rejäl hembioanläggning då filmen även har riktigt brutalt ljud. Det är mycket konstiga ljud och ekon, skrik, viskningar och mycket regn med mera som gör att högtalara får jobba filmen igenom.

Och ja,,,självklart är barnen som sjunger visan "one two Freddy coming for you" med. Lika kuslig idag som den var 1984.

Även om du är skeptiker till remakes, ge den här filmen en chans och ta den för vad den är. Det är inte samma Freddy jag vet,,,den här är grymmare


Filmen finns att boka på både CDON och Dischop

Det är sällan jag är riktigt nöjd med dagens skräckfilmer och när jag hörde att det skulle göras en nyinspelning på filmen Piranha från 1978 hade jag min tvivel.

Men jag har lärt mig att remakes blir bara bättre och bättre. Piranha var absolut inget undantag.

Piranha handlar, som ni antagligen förstår om pirayor. Stora hungriga och monstruösa pirayor som äter allt i dess väg.
Anledningen till denna invasion av pirayor är en liten jordbävning vars vibrationer öppnar upp en spricka på havets botten, pirayorna simmar då ut och hamnar i Lake Victoria. Lägligt nog till ett springbreak vilket skapar en enorm rusning av badande och supande ungdomar.



Det finns mycket sköna klyshor i Piranha. Då det är ett springbreak i en skräckfilm måste man såklart exponera mycket bröst, fulla ungdomar. Några coola killar på en båt och självklart lite poliser ingen har någon som helst respekt för.
Sen brakar det loss totalt och det blir ett blodbad.

Filmen känns tidlös. Den kommer garanterat bli kultförklarad och det är den värd. Den är ganska poänglös och kräver inte ett smack av tittaren .Men det är en skön film att fördriva tiden med.
Senaste åren inom skräck har det enligt mig kommit  lite för tunga titlar som är djupa, mörka och bara försöka bräcka varandra vad gäller tortyr och mord.
Missuppfatta mig inte nu, jag gillar verkligen filmer som SAW, Hostel och liknande filmer. Men det Piranha lyckats med är att få det äckliga till en nivå alla klarar av. Det är inte det genuint onda och elaka typen av skräck, utan en skräckfilm med komiska inslag. Utan att bli varken för löjlig eller för komisk, ådran för en riktig skräckfilm finns fortfarande kvar.

Mannen bakom filmen heter Alexandre Aja. Han har tidigare gjort filmerna Mirrors, The Hills Have Eyes och den franska skräckfilmen Switchblade Romance. Han kan med andra ord skräckfilm och vet vad folk vill ha. 

Det är bra tempo i filmen Piranha och det är knappt en lugn stund, utom dom gångerna man exponerar bröst och simmande nakna kvinnor, så är du kille och har en svartsjuk flickvän ska du nog välja en annan film.

En uppföljare är på gång, och följer den orignalet av Piranha 2 som kommer även pirayorna kunna flyga. Det ser jag fram mot. Det kommer bli hysteriskt kul att se.