Hifi och Film

Nu är det dags att skriva om Toy Story 3. Precis som i de tidigare filmerna handlar det om de levande leksakerna Woody och Buzz Lightyear samt deras vänner. Nu har det gått ganska många år sedan vi såg dom sist och det är nu dags för leksakernas ägare Andy att börja på universitetet. 
Men innan det är dags för den stora flytten ska han städa ur sitt rum. När han håller sina gamla leksaker står han inför några jobbiga val. Han är ju lite för gammal för för sina leksaker men måste ändå bestämma sig vilka som ska upp på vinden, vilka som ska ut med soporna, och vilka som ska skänkas bort. Eller ifall någon av favoriterna får följa med som maskott på universitetet?

Av olika händelser så slutar det med att några av dom hamnar på ett dagis. Till en början upplevs det som ett mindre paradis där barnen leker med dom hela dagarna och nya bekantskaper får en början. Men efter ett tag inser dom att det styrs av en tyrann som med järhand styr och ställer på dagiset. Chanserna att komma därifrån ser ut att bli mindre ju längre dom stannar.

Filmen kommer igång omedelbart och man ser från första sekunden att Pixar ansträngt sig ordentligt för att göra en riktigt detaljerad och fin film. Precis som de tidiga filmerna finns det intriger och enormt mycket spänning. Det är verkligen en sann familjefilm och jag tror att jag och min sambo gillade den lika mycket, om inte mer än vad våran lille son gjorde. Det är det som är så fantastiskt med just Pixars filmer. Samtliga deras filmer passar för alla åldrar. Det är detaljerat, känsloladdat och deras filmer vill verkligen någonting och har budskap som berör och får en att tänka till.
 
Toy Story 3 har även en av de mest spännande och även mest gripande scener jag sett på mycket mycket länge. Om det här är sista filmen om leksakerna Woody och Buzz vet jag inte. Men om så är fallet kan det inte sluta på ett finare och mer ärofyllt sätt. Slutet är otroligt gripande och jag kan tänka mig att en och annan tår rullat ner för kinderna på publiken.

Den här filmen har allt man kan begära när det kommer till animerade filmer och jag förstår att den fått fulla betyg nästan överallt. Och det får den av mig också, och inte bara för att den kommer från Pixar. Utan för att den lyckas väcka barnet inom mig till liv och fick mig under 103 minuter att glömma den tråkiga vardagen och verkligen njuta av alla vackra färger och animationer.
En helt fantastisk film med andra ord och som garanterat kommer finnas i min filmhylla så fort den släpps.

P.S...Någon som sett att Hayao Miyazakis underara karaktär Totoro skymtar förbi i några sekvenser?