Hifi och Film

The Hills Have Eyes är från början en film av Wes Craven som gjordes 1977. Men år 2006 gjorde Alexandre Aja en remake på denna klassiker och som vanligt när han är igång så blir det fruktansvärt bra.

Filmen handlar om familjen Carter där föräldrarna firar sin bröllopsdag och ska åka genom öknen för att sedan ta sig till Kalifornien. På vägen när dom ska tanka får dom reda på om en genväg som ska spara dom några timmars bilfärd.

Det tar dock inte lång tid förens bilen går sönder och dom blir fast i öknen med flera mil till närmsta stad och civilisation..
Som om inte det vore nog så är dom inte ensamma i öknen, i bergen bor det människor som efter kärnvapentester drabbats av mutationer och hjärnskador och som njuter av att döda turister och hitta kvinnor till att föra sitt släkte vidare.

Personligen tycker jag den här filmen är fruktsansvärt obehaglig på många sätt. Hela stämningen i filmen skapas redan under förtexterna som varvas med autentiska bilder efter kärnvapentester när man får se vanskapta barn och familjer. Redan där förstår man att filmen har ett syfte och en poäng

Filmen kommer igång direkt och man förstår att det kommer bli en riktigt rå film. Man får se några vetenskapsmän gå runt i öknen som får sätta livet till ganska omgående. Filmen håller sedan ett ganska lugnt tempo när man får följa familjen Carter och deras klagande tonåringar i bilen. Man får reda på lite om familjeförhållandet då ena dotterns pojkvän känner sig förlöjligad av pappan Big Bob som spelas av Ted Levine. Lite smågnabb som egentligen inte tillför filmen något speciellt men ändå gör att man kan känna lite mer för familjen Carter.

Våldet i filmen är oerhört grafiskt och rått. Det är inte mycket som lämnas åt fantasin och hade inte censuren mer eller mindre försvunnit sedan länge hade dom gått i taket om dom sett den här filmen. Det finns många scener man antagligen aldrig kommer att glömma bort.

Bland annat är det en ganska lång och riktigt jobbig våldtäktscen som är enormt välgjord. Man får inte se mycket alls av vad som pågår men den är filmad på ett sådant sätt att man får upp riktigt jobbiga bilder i sitt inre. Totalt kaos råder och musiken man hör är märklig och obehaglig samtidigt som man hör familjens baby gråta hysteriskt i bakgrunden.
Jag brukar inte vara känslig och klarar mer eller mindre vad som helst men den scenen är en av de jobbigaste jag sett i hela mitt liv. Vad som sedan händer efter själva våldtäkten får ni se själva.

Det här är som ni kanske förstår en film som garanterat inte bör ses av känsliga personer. Den är extremt grym och har en mycket klaoustrofobisk känsla.

Jämför man den här filmen med orginalet är det inget snack om vilken som är att föredra. Nyinspelningen är mycket mycket bättre på alla sätt och med dagens teknik är det en av de bättre skräckfilmer som gjorts enligt mig. Fotot och kameraarbetet är perfekt och likaså musiken i filmen ger en väldigt sorgsen stämning.

För er som gillar råare och brutalare skräckfilmer så är det här ett tips som ni antagligen kommer gilla. Har ni sett orginalet så bör ni också ta en titt på den här. Den är suverän både som film och som remake.

Det var inte alltid bättre förr.