Hifi och Film

Japan har en mängd  filmer inom skräckfilm, dom största ärThe Eye och The Ring och även Dark Water. Men av alla asiatiska skräckfilmer är det Ju-On The Grudge som är mest omtalad.

Från början var Ju-On en tv-film som delades upp i två delar. När den slog igenom så beslutade sig Takashi Shimizu för att även göra en långfilm med tillägsnamnet Grudge. Den hade premiär 2002 och vart en gigantisk succé och fick redan 2004 en remake i USA.

Filmen handlar om någonting som heter "Ju-On" som är en förbannelse som hemsöker platsen där ett brutalt människoöde ägt rum. Platsen i filmen är ett hus där ett gäng människors liv vävs samman. I huset finns pojken Toshio och hans mammas själar kvar och terroriserar dom som besöker huset, vare sig dom bor där eller inte. Vilket innebär att förbannelsen sprids vidare hela tiden.

Det är en väldigt sparsam film och effekterna är närmast obefintliga, men det behövs inga effekter eller budget för att bokstavligen skrämma slag på tittaren. Stämningen och uppbyggnaden är det absolut mörkaste och mest skrämmande jag varit med om på mycket länge, och jag har än så länge inte sett någon film som skapat ett sådant obehag och rysningar som den här filmen.

Tempot är långsamt och scenerna är långa och utdragna och det är just det som skapar obehaget och slår sedan till med enorm kraft, vilket skapar en mycket lyckad väg till att skrämma tittaren. Det här är en spökfilm där man får med speglar, hissar, telefoner och mer därtill för att lyckas skrämma åskadarna på så många sätt som möjligt. Vilket lyckas på ett fantastiskt sätt.

Man känner hela tiden att någonting kommer att hända och när det gör det blir man verkligen riktigt obehaglig till mods,
Det finns många scener som etsat sig fast på min näthinna men jag kan inte i ord förklara hur eller varför.
Något som är bra också är att det spökar och händer saker oavsätt om det är dag eller natt i filmen, vilket leder till att man kan hoppa till och bli vettskrämd precis i vilken miljö som helst i filmen.

Något som höjer filmen är musiken och den skapar den perfekta atmosfären man vill ha. Det är en apokalyptisk och sorgsen musik vilket gör att man hela tiden har en känsla av något som närmast kan förklaras som någon form utav ångest.

Klippningen och vinklarna i filmen är något som jag älskar med asiatiska filmer. Kameran rör sig nästan hela tiden vilket skapar riktigt mycket paranoia och ett mer aktivt händelseföropp. Man får även tänka en hel del eftersom filmen inte är filmad i kronologisk ordning vilket skapar lite av ett pussel för tittaren.

Eftersom den är japansk och filmad på det sättet den är tvivlar jag på att alla skräckfilmsfanatiker uppskattar Ju-On The Grudge.
Den är väldigt speciell och kräver en hel del av tittaren. Men om du gillar spökfilmer, i synnerlighet asiatiska och att få tänka till lite så är det här den perfekta skräckfilmen. Man blir verkligen rädd på riktigt och orginalet är ofantligt mycket bättre än den bleka remaken från USA med Sara Michell Geller som inte alls den stämning eller krypande ådra som orginalet har.

Jag kan bara ge den här filmen beröm på alla sätt som går. Filmen har en uppföljare som även den är väldigt bra, men kommer inte alls upp i samma klass. Får du chansen att se den här filmen så ta den.
Den finns för billigt pris på Discshop.se