Gran Torino





Filmen är regiserad av Clint Eastwood som även spelar huvudrollen. Clint är numera 78år och det börjar synas att åldern börjar ta ut sin rätt. Men det spelar absolut ingen roll då han i filmen Gran Torino ska spela en gammal grinig gubbe som mest morrar och muttrar lite för sig själv på sin veranda med byxorna uppe i armhålorna. Han spelar fruktansvärt bra i den här filmen och hans klassiska blick är lika stenhård som för 40 år sedan.
Han är ruskigt bitter och hatar mer eller mindre allt som existerar. Han är trött på sina snyltande söner, han är arg på sina grannar och han tycker att den unga lokala prästen är en fjolla.

Filmen som sagt handlar om Walt som en dag tröttnar på sina grannar fullständigt då sonen Thao försöker stjäla hans bil som ett inträdesprov till ett gäng. Det försöket misslyckas och Walt lyckas även mota bort gänget under vapenhot. Dagen därpå är hans veranda full av gåvor från familjen som även kräver att Thao ska få jobba åt Walt för att visa sin skam. Motvilligt går han med på det och en lite udda vänskap tar vid. Walt upptäcker även att familjen har moral och respekt mot varandra som han själv önskar att han hade. En liten gnista av liv föds och han inser hur mycket han förlorat genom att vara så bitter och arg.


Att Gran Torino handlar till stor del om ensamhet och grubblerier och oro kan man inte blunda för. Det är en allvarlig film som kan väcka känslor hos de flesta människor. Den är gjord med enorm charm och man kan inte låta bli att tycka om, och även tycka synd om Walt som är en så tom och ensam människa. Plågad av minnen från Koreakriget som helst av allt bara vill vara ifred. Oberoende av materiella ting och bara låta livet ha sin gång.

Ironi är självklart lite av filmens ådra. Hela filmen är enormt komisk på ett smart och stabilt sätt. Det skämtas på ett sätt,som i en annan film hade setts med förakt. Men när det gäller Walt finns inga tabuer och det finns nog en Walt i varje bostadsområde, speciellt i USA. Vilket jag tror är poängen med hela filmen. I förorten finns den sanna rasismen och fördomarna och det kanske är det som Clintan vill få fram? Så tolkar jag det iallafall.


Det här var absolut en av de bättre filmer jag har sett på mycket länge. Jag hade skyhöga förhoppningar och blev glatt överaskad att den faktiskt var bättre än vad jag trodde den skulle vara. Har ni inte sett den så borde ni göra det. En av årets bästa DVDsläpp, utan tvekan. Absolut värd dom 169kr den kostar på Discshop







Kommentarer
Postat av: Caroline

Jag såg denna för ungefär en månad sen, och den är grymt bra! Clintan kommer föralltid vara bäst!

2009-09-01 @ 18:01:44
URL: http://ettvanligtbloggnamn.blogg.se/
Postat av: Fredrik Olsson

Det är en film som ligger kvar hos en lång tid. Det gjorde den iaf hos mig. Hela filmen har den svarta realistiska humorn som finns i livet.



Clintan har som vanligt gjort en sketabra film med mycket hjärta. Det enda som kan anmärkas lite, är att de skådisar som spelar den koreanska familjen, kanske inte är de bästa skådisarna. men man köper det ändå, då filmen speglar en vardagsmiljö.



Det är helt klart en av Clintans bästa filmer.

2009-09-02 @ 11:51:13
URL: http://blogg.unspoken.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0