Hifi och Film

Filmen handlar om 1940talets Italien då 4 högt uppsatta herrar kidnappar 18ungdomar,9 pojkar och 9 flickor för att tillfredställa sina sjukaste lustar och begär i ett stort slott långt bort ifrån omvärlden.
Till sin hjälp har dom 3 stycken prostituerade som ska egga herrarna i huset för att komma på sjukare och sjukare saker under tiden dom är i huset.
Ungdomarna tvingas till de mest avskyvärda handlingar, hela tiden under vapenhot av beväpnade vakter.

Jag kommer ihåg när jag var 13-14 år och gick till den lokala videobutiken och såg filmen i hyllan. Det var ett gult fodral med en stor röd varningstext att man borde överväga om man verkligen ville se den. Filmen var för extrem för att det skulle kunna visas några bilder från filmen på baksidan.
Lockelsen för att se filmen växte och till slut övertalade jag min storebror att få hem dem åt mig.

När jag första gången såg den tyckte jag att den var extremt äcklig, det äts avföring under tvång, det är tortyr och förnedring och våldtäkter mest hela filmen.

Filmen är indelad i 3 olika delar

Maniernas Krets
Skitens Krets
Blodets krets

Dom tre delarna talar ju kanske för sig själva. Och filmen tappas upp ju längre man tittar.

Nu när jag sett den ett antal gånger så tycker jag istället hur konstigt det än kan låta att Saló är ett mästervärk utan dess like.
Om man bortser från allt äckel och istället fokuserar på budskapet filmen faktiskt har så är det en spark mot hela samhället och ett förakt mot fachismen som var i Italien.

Boken som filmen bygger på är skriven av Markis De Sade och skrev på ett gigantiskt papper på mentalsjukhuset där han senare avled. Boken är 100 resor värre på alla sätt än filmen, Men Pierre Paolo Pasolini har fångat det mesta på ett bra sätt. Därimot får man i filmen inte reda på så mycket om karaktärerna som man får göra i boken

De 4 uppsatta herrarna i filmen visar en otrolig avsky mot allt som har med allt som anses vara "normalt" i den vanliga världen. Dom citerar diverse filosofer och hyllar anarkismen. Dom njuter av att se folk gråta och vanhelgar så mycket dom bara orkar.

Ordet ondska dyker upp hos mig om jag ska förklara filmen med ett enda ord.

Filmen är otroligt mörk och det är en riktigt klaustrofobisk stämning hela filmen. Det är kallt och sterilt i domrum man får se och det filmas nästan ingenting utomhus. Det gör också en hel del i stämningen. Det är ett paradis dom befinner sig i när man ser utsidan. Soligt, varm och ett slott vid havet. Inne är det dystert och fyllt av hat.

Vissa scener känns riktigt jobbiga att titta på, bland annat så förnedras en kvinna inför samtliga i slottet att äta avföring med en sked.
Även om effekterna kanske inte känns så välgjorda med tanke på filmens ålder så skapar det ändå äckelkänslor hos mig och man funderar på hur den här filmen lyckades komma igenom censurer och även gå på svenska biografer.

Den enda musik man hör förutom i slutscenen är ett piano av en kvinna som även hon är anställd av de 4 herrarna.
Hennes musik är vemodig och sorglig och spelas upp när de prostituerade berättar sina berättelser.


Filmen är från 1975 och finns att köpa i Sverige. Den utgåvan vill jag därimot passa på att varna er för. Köp istället Criterions 2disc utgåva som släpptes för en tid sedan då bilden och ljudet är förbättrat till max och får filmen att inte kännas speciellt gammal som den svenska utgåvan gör.
På Criterions utgåva finns det  även massor utav bonusmaterial med intervjuer och dokumentärer.

Det här är en film som man antingen älskar eller hatar.
Jag älskar den, dels för stämningen, dels för hur vågad den är.Sist men inte minst är det riktigt bra skådespelare på vissa håll. De fyra herrarna lever sig in i sina roller med kuslig trovärdighet. Likgiltigheten lyser i ögonen på dom och dom njuter varenda sekund dom är med på bild.

Regisören Pasolini dog strax efter att filmen kom, vilket jag tycker var synd. Skulle ha varit intressant att se vad han kunnat komma med för mer filmer och om han skulle lyckas göra någon bättre än Saló.

Saló är en film som ni borde se om ni får chansen. Ni kommer vad ni än tycker att aldrig glömma bort den

Criterionutgåvan finns att köpa för ett bra pris här