Recension av filmen Juno




Juno handlar om den 16åriga tjejen Juno MacGuff som råkar bli gravid efter att ha hamnat i säng med sin bästa vän.
Hon överväger först att göra abort men bestämmer sig istället efter mycket tankar och funderingar att istället adoptera bort barnet till ett par som inte själva kan få barn.
Man få nu följa hennes graviditet och tankar och se vad som rör sig i en gravid 16årings liv.

Det har skrivits och pratats mycket om filmen Juno. Jag hade ingen aning om vad den handlade om förutom att huvudpersonen är en gravid tjej,men igår följde den med i en Amelia tidning som min sambo hade köpt så jag gav den en chans.

Filmens huvudperson Juno MacGuff spelas av Ellen Page, Henne har ni kanske sett i drama/thrillern Hard Candy?
I Juno spelar hon som sagt en gravid 16åring som väljer att adoptera bort sitt blivande barn till ett par hon hittar i annons om adoption. Paret spelas av Jason Bateman och Jennifer Garner.
Vänskapen mellan paret och Juno är lite av kärnan i filmen och man får känna karaktärerna på många olika sätt.
Mellan Juno och Jason Batemans karaktär diskuteras det musik, skräckfilmer och instrument med mera.
Det känns bra och genomtänkt att fokus inte bara inriktar sig på adoptionen utan även intressen och tankar om helt andra saker utan att det gör att filmens handling kommer i skymundan.

Pinsamheter och missförstånd förekommer även det och man drar på smilbanden ett stort antal gånger, speciellt dom gånger som Junos bästa vän och barnets far dyker upp, han spelas utav Michael Cera som vi bland annat sett i komedin Supersugen.Tyvärr ska jag säga är han inte med så mycket som man önskar att han borde.

Vore det inte för alla bra skådespelare skulle den här filmen falla samman och bli bortglömd i samma stund som man stänger av. Handlingen är ganska så enkel igentligen. Men därimot känns det som en ganska viktig film som visar att man kan vara mogen och ta viktiga beslut trots en ung ålder. Det budskapet lyckas verkligen Ellen Page leverera med trovärdighet.  Desamma gäller Jennifer Garners roll som blivande adoptivmamma som i början är ganska skeptisk till Junos unga rebelliska framtoning, till att sedan bli nära vän och se bortom ålder och livstil.

Nu ska jag inte berätta för mycket men det händer mycket i Junos värld som ni borde ta och se om ni inte redan gjort det.
Det här var faktiskt en riktigt bra film som jag tror många skulle uppskatta att ha sett. Speciellt om man har eller kanske planerar att skaffa barn.
Den medföljer som sagt i senaste numret av Amelia så passa på och köp den nu när det för en gång skull medföljer en bra film.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0