One Missed Call 2008
Detta är alltså en remake på succefilmen från Japan. Orginalet från 2004 och är riktigt kuslig och spänningen stegrar sig igenom hela filmen och mot slutet är man svettig av skräck och vill bara att filmen ska ta slut, precis som en skräckfilm ska vara.
Remaken saknar i princip allt det jag skrev. Tempot är för snabbt och saknar den krypande och malande olustkänslan som orginalet har. Asiatiska filmer är ganska kända för att ha konstiga vinklar och psykiskt påfrestande scener som är väldigt långa och påträngande. Något sådant får vi inte vara med om.
Istället bjuds vi på en mängd dåliga CGI effekter. Jag personligen kräver inga som helst effekter i en skräckfilm utan har märkt att man kan bli skrämd på en mängd andra sätt. Ett praktexempel är Ju-On filmerna som i total avsaknad av effekter terroriserade mitt psyke på ett sätt ingen annan film klarat tidigare.
Storyn på One Missed Call är inte speciellt märkvärdig men den funkar. Man kan dra paraleller till The Ring fast med mobiltelefoner istället för ett videoband. Några personer får meddelande om ett missat samtal och i meddelandet hör dom sig själva dö.
Huvudpersonen Beth Raymond och en lokal polis börjar söka efter ett mönster och att finna varifrån samtalen egentligen kommer. Det är som sagt en ganska tunn story men orginalet klarar av att göra en riktigt bra film utav den ändå.
USA därimot klarar det inte alls. Det känns mer som ett avsnitt ur en tvserie än en film.
Orginalet är en av de bättre skräckfilmerna jag sett från asien. Och utöver Dark Water är det här den absolut sämsta remaken från USA.
Shannyn Sossamon som vi sett i A Knights Tale och Catacombs spelar huvudpersonen Beth Raymond. Hon är en duktig skådis men det här är inte en film jag vill se henne i. Hon är för bra helt enkelt.
Det här är ingen film jag kommer att se om den saken är klar. Vill du därimot se den och ha den i samlingen finns den just nu för 99kronor på Discshop
