Hifi och Film

Strangeland är en film från 1998 gjord utav Twisted Sisters frontman Dee Snider. Han spelar även filmens huvudperson Cpt Howdy som via internet bjuder hem folk som han sedan  torterar på de mest sadistiska sätt. En kväll kidnappar han polisen Mike Gages dotter och jakten på psynonymen Cpt Howdy tar sin början.

Det här är en film gjord av Dee Snider som sagt, det är ingen högbudget film på något viss, men den är charmig och kan mer ses som en hyllning till allt vad skräckfilm heter.
Den är inte speciellt rå eller läskig på någotvis om man ser den ytligt. Därimot har den en ganska skrämmande underton med tanke på hur verklighetstroget hans sätt att finna offer är.

Han älskar det spel han startat och njuter av att veta att han är efterlyst och att polisen är honom hack i hälarna hela tiden. Cpt Howdy är en extrem sadist och älskar bondage och tortyr. Han hänger på de extrema klubbarna och har mängder av piercingar och tatueringar. Han har inga rädslor då han längtar efter döden och ser det som det absolut största som kan hända en människa.

Det är en underhållande film och att kalla den för skräck är kanske inte helt rätt heller. Den är inget som den inbitna skräckfanatikern kanske gillar. Därimot om man gillar Dee Snider och hårdrock kan den vara ett bra alternativ då soundtracket är riktigt bra. Det är musik med Deftones, Sevendust, System Of A Down och en mängd andra band värda att lyssna på.

Vad gäller skådespelarna finns inte mycket att säga. Dee Snider är cool att se på, men han är inte mycket till skådespelare direkt, även om han var duktigare än jag förväntade mig. Men i en liten biroll som stadens lokala lynchmob ser vi den alltid lika hårda Robert Englund. Att han kan agera råder det inga tvivel om och han levererar bra, precis som alltid.

Kevin Gage som spelar polisen är enligt mig otroligt stel och verkar inte alls trivas i sin roll. Han är väldigt grå och antingen överspelar han eller presterar otroligt dåligt. Mycket ostabil skådespelare med andra ord.

Det här är en film som kryllar av små små missar titt som tätt, vilket Dee Snider inte skäms det minsta över utan i komentatorspåret man kan lyssna på så garvar han själv ganska rejält. Speciellt när det gäller missen med en hund och en tidning. Det är kul att han bjuder på sig själv och han är otrolgit rolig att lyssna på.
 
Den här filmen har sina brister, men jag gillar den iallafall. Handlingen är helt okej men manuset och även skådespelarna sänker det totala intrycket. Vilket är lite synd då filmen har enorm potential.
Men som sagt. Gillar ni tung musik, lite tortyr och udda karaktärer borde ni kolla den här filmen. Den finns inte i nuläget släppt på DVD i Sverige men finns att köpa på Play.com