Maniac
Maniac är en resa i det mörkaste sinnet och de mest morbida begären hos Frank Zito. Han lever ensam i en liten lägenhet tillsammans med en massa skyltdockor. På nätterna hör han röster från sin avlidna mamma som tvingar honom till horribla handlingar. Hans sinnesnärvaro blir bara mörkare och mörkare men en dag i en park träffar han på en kvinnlig fotograf och ett slags omvänt stockholmsyndrom skapas. Nu ser han sin chans att kanske kunna leva ett normalt liv och hålla sina tankar i schack.
Effekterna i filmen är gjorda av Tom Savini som bland annat gjorde effekterna till kultfilmerna The Burning och The Prowler. Ni som har sett dom eller kanske Savinis övriga filmer vet vad man kan förvänta sig. När Savini gör effekterna lämnar han ingenting åt fantasin utan det är riktigt råa och köttiga scener man får beskåda.
Filmen Maniac är därimot inte som alla andra slasherfilmer från 80talet. Den är mycket mera än så, att ens kalla den slasher känns lite fel då det mer är som en thriller med slasherinslag.
Joe Spinell som spelar fullblodspsykopaten Frank Zito spelar med en oerhörd och nästan kuslig inlevelse. Han skrämmer verkligen tittaren med sin närvaro, han är stor och ärrig och ser verkligen inte frisk ut. Hans blick är psykotisk och genomträngande. Hela hans agerande är ruskigt bra, bara en sådan sak att från ena stunden vara totalt vansinnig och mordisk för att i nästa sekund börja gråta och få tittaren att tycka synd om honom är fantastiskt. För man gör faktiskt det, man tycker synd om honom.
Filmen är gjord 1980, det kan synas på vissa effekter att den varken är ny eller har en direkt hög budget. Vad den därimot har är en själ och stämning som många nyare filmer saknar. Det här är en film om en sjuk mans värld. En störd och totalt knäckt människa vars saknad av sin mor förvandlat honom till ett schizofrent monster.
Filmen Maniac förbjöds i en mängd länder på grund av det visuella våldet men har nu släppts helt ocensurerad.
Bolaget som släppt filmen är Studio S som tagit sitt namn efter ett tvprogram från tidigt 80tal som handlade om videovåld. Deras utgåvor brukar vara fullkomligt lysande och värda varenda krona. Bilden är riktigt fin och även ljudet som har ett DTS spår är bra och inte alls grötigt eller dovt som många äldre filmer brukar kunna vara.
Har du funderingar på att kanske börja titta på kultfilmer från 80talet eller rent utav missat Maniac är det en film du bör kolla upp.
Maniac finns att köpa på discshop för endast 99kronor och du lär inte bli besviken på den.
One Missed Call 2008
Detta är alltså en remake på succefilmen från Japan. Orginalet från 2004 och är riktigt kuslig och spänningen stegrar sig igenom hela filmen och mot slutet är man svettig av skräck och vill bara att filmen ska ta slut, precis som en skräckfilm ska vara.
Remaken saknar i princip allt det jag skrev. Tempot är för snabbt och saknar den krypande och malande olustkänslan som orginalet har. Asiatiska filmer är ganska kända för att ha konstiga vinklar och psykiskt påfrestande scener som är väldigt långa och påträngande. Något sådant får vi inte vara med om.
Istället bjuds vi på en mängd dåliga CGI effekter. Jag personligen kräver inga som helst effekter i en skräckfilm utan har märkt att man kan bli skrämd på en mängd andra sätt. Ett praktexempel är Ju-On filmerna som i total avsaknad av effekter terroriserade mitt psyke på ett sätt ingen annan film klarat tidigare.
Storyn på One Missed Call är inte speciellt märkvärdig men den funkar. Man kan dra paraleller till The Ring fast med mobiltelefoner istället för ett videoband. Några personer får meddelande om ett missat samtal och i meddelandet hör dom sig själva dö.
Huvudpersonen Beth Raymond och en lokal polis börjar söka efter ett mönster och att finna varifrån samtalen egentligen kommer. Det är som sagt en ganska tunn story men orginalet klarar av att göra en riktigt bra film utav den ändå.
USA därimot klarar det inte alls. Det känns mer som ett avsnitt ur en tvserie än en film.
Orginalet är en av de bättre skräckfilmerna jag sett från asien. Och utöver Dark Water är det här den absolut sämsta remaken från USA.
Shannyn Sossamon som vi sett i A Knights Tale och Catacombs spelar huvudpersonen Beth Raymond. Hon är en duktig skådis men det här är inte en film jag vill se henne i. Hon är för bra helt enkelt.
Det här är ingen film jag kommer att se om den saken är klar. Vill du därimot se den och ha den i samlingen finns den just nu för 99kronor på Discshop
Hajen
På den lilla semesterön Amity Island anmäls en kvinna försvunnen. När hon väl hittas ser det ut som en hajattack. Den nya polismästaren Martin Brody som spelas av Roy Sheider vill stänga den populära stranden tills man hittat och dödat hajen som tros ligga bakom attacken.
När en liten pojke senare blir dödad beslutar sig Martin tillsammans med en hajexpert och en lokal fiskare att leta reda på hajen och döda den själva.
Det finns massor med hajfilmer. På senare år har det poppat upp hur många som helst. Megalodon, Spring Break Shark attack, Deep blue sea och en stor mängd till som försöker bli bättre än orginalet från 1975. Ingen har lyckats än.
Detta är hajarnas film nummer ett och kommer så att förbli.
Den här skrämde slag på alla dykare och badälskare när den kom. Det var det otäckaste man kunde se och musiken ger forfarande vissa människor gåshud. Musiken är skapad utav John Williams och filmen Hajen vann faktiskt tre Oscars. Den vann dels för bästa musik,sedan bästa klippning och bästa ljud. Därimot vann den inte bästa film, där fick den stiga undan för den underbara dramafilmen Gökboet.
Stämningen i filmen Hajen är fantastisk. Det är en otroligt spännande film även när hajen inte är med och det finns några otroligt bra scener som man aldrig kommer att glömma.
Dels har vi scenen när den lille dödade pojkens mamma förklarar sin vrede och sorg för polischefen, då växer verkligen en klump i magen och skådespelandet är helt fantastiskt av den sörjande mamman och man märker även hur duktig Roy Sheider är. Han brilljerar i scenen trots att han nästan inte säger någonting. Ansiktsuttrycket och kroppsspråket talar på ett sätt som inte går att säga i ord.
Den andra scenen man minns är när Martin lyssnar på när hajexperten och fiskaren sitter och jämför sina ärr och skryter om sina livsöden och i den scenen får man lära känna nya sidor hos den lätt psykopatiske fiskaren Quint. Han har en ganska lång monolog som är bland det mäktigaste och mest inlevelsefulla jag någonsin sett. Det kom även fram senare att Robert Shaw som spelade Quint improviserade större delen av den monologen. Tyvärr finns varken han eller Roy Sheider längre bland oss då Shaw avled 1978 i en hjärtattack och Sheider i cancer 2008.
Hajexperten spelas utav Richard Dreyfuss och han är precis dom dom andra helt fantastisk och övertygar i sin roll som den lätt besatta experten som brinner för att hitta den stora hajen som terroriserar Amity Island.
Den som ligger bakom filmen är Steven Spielberg som knappast lär behöva någon presentation. Han har gjort filmen efter boken som skrevs av Peter Benchley 1974 och lyckats otroligt bra, både med stämning och karaktärer. Hajen är en av de bästa filmer jag sett och trots att den är från 1975 känns den inte gammal. Det är en tidlös film och behandlar något som människan alltid kommer ha otrolig respekt för.
Jag antar att dom flesta som läser min blogg redan har sett Hajen. Men nu har det släppts en otroligt fin steelbookutgåva av filmen som finns att köpa på Discshop för väldigt bra pris. En film varje seriös samlare måste ha i sin samling.
Descent
Ett gäng extremsportsintresserade tjejer bestämmer sig för att bjuda med sin vän Sarah att utforska ett grottsystem. Vad dom inte vet är att grottan dom ska utforska inte är tom utan i de mörka gångarna bor det några slags varelser, anpassade att se i de kolsvarta gångarna. Som om inte det vore nog så har även tjejernas karta försvunnit längst vägen och chansen att hitta ut blir bara mindre och mindre.
Filmen är riktigt obehaglig och har man minsta tecken på klaustrofobi bör man nog undvika den här filmen.
Det är mycket krypande i smala mörka gångar, dom är vilse och paniken ökar successivt.
Att sedan ha med monster som skriker i ekande grottor gör detta till en perfekt lyckad kombination.
Filmen är välgjord den lyckas med ett enkelt koncept. Den jämförs en hel del med filmen Cave som har ungefär samma upplägg, Det som skiljer filmerna åt är att i Cave är dom under vatten istället för i grottor.
Båda filmerna är sevärda med Descent trycker på fler knappar som skapar den rätta känsla
Det är som sagt en väldigt intensiv film och det är spännande från första till sista filmrutan. Man fastnar direkt i handlingen och man kommer ibland på sig själv med att man håller andan när det är som mest panik i filmen.
Neil Marshall är det som både regiserat och skrivit manus. Han har tidigare gjort Doomsday och Dog Soldiers, men Descent är nog den han kommer bli ihågkommen för. Jag vågar nog även säga att det här var 2005 års bästa skräckfilm.
Den finns att köpa för 59kronor på discshop
Trailer för filmen finns att se här
Dödens Våning
Mario har i en annons hittat en charmig lägenhet som skulle passa perfekt för honom, och hans gravida flickvän Clara perfekt. Efter en viss övertalning så går Clara med på att följa med på visningen,trots att hon igentligen inte har lust att flytta dit.
Hyrevärdinnan är trevlig och öppenhjärtad, men det tar inte lång tid innan Clara börjar bli misstänksam.
Det visar sig att hyresvärdinnan är totalt galen och hon har många mörka hemligheter som snart ska uppenbara sig.
Den här filmen är gjord utav Jaume Balagueró som tidigare gjort REC och Fragile. Det här en precis som hans andra filmer lysande och riktigt riktigt bra. Det här är en film anpassad för tv och är endast 66minuter lång, men det är snabbt tempo från början till slut.
Det är en psykologisk skräckfilm med en stänk av blodigt våld, vilket leder till att man sitter på nålar mer eller mindre hela filmen. Hyresvärdinnan är fruktansvärt kuslig och spelas av Nuria González med en enorm inlevelse.
Hela filmen utspelas i ett hyreshus, precis som i REC. Men den här är snäppet kusligare. Det tar bara 15 minuter så kommer första klumpen i magen och håller i sig resten av filmen. Det eskalerar hela tiden och om man ska försöka jämnföra Dödens Våning med något annat så blir det en hyprid mellan People Under The Stairs och House Of Wax fast enormt mycket bättre.
Det kommer nya överaskningar hela tiden och när man tror att det är över så återstår 20 minuter av filmen. Det är inte en lugn stund och det är en riktigt bra story med en enormt tuff twist i slutet.
Skådespelarna är riktigt bra och som jag skrev tidigare gör hyresvärdinnan den absolut bästa insatsen i filmen. Från att först framstå som en jättesnäll och omtänksam människa plötsligt förvandlas till en fullblodspsykopat är inte helt lätt roll att spela. Men det lyckas hon med med bravur.
Kortfattat så är det här en grymt bra film som tillhör "6 Films To Keep You Awake" serien jag skrivit om tidigare när jag recenserade filmen Babys Room.
Just nu kostar Dödens Våning endast 59kr på Discshop så passa på att köp den.
Spanien kommer att gå lång vad gäller skräckfilm. Var så säkra.
Ichi The Killer
Ett brottsyndikat med Yakuza medlemmar märker en dag att deras boss är försvunnen. Även en mycket stor summa pengar saknas och det misstänks att han lurat gänget och flytt med pengarna tillsammans med sin tjej.
I syndikatet finns en mycket labil man som heter Takihara, han är självplågare och har ett mycket ärrat ansikte.
Han misstänker att det är någon som dödat deras boss. Han bestämmer sig nu för att ta redan på sanningen, och ju mer skada han kan orsaka, ju mer trivs han med sitt letande.
När han får höra talas om en yrkesmördare vid namn Ichi så bestämmer han sig för att även söka upp honom.
Bakom asiatiska kult filmen Ichi The Killer har vi Takashi Miike, han har ett hundratal filmer bakom sig, bland annat Izo och succeskräckisen One Missed Call.
Ichi The Killer är en extremt våldsam film från 2001 där det förekommer kvinnomisshandel, våldtäkter och barnmord.
Utöver det finns det enormt svart humor i det vansinne man får beskåda.
Mördaren Ichi är en tragikomisk karaktär som under sin skoltid bevittnade en våldtäkt och därefter blivit inåtvänd och bär på extremt mycket hat och mardrömmar om sina skolår.
När han en kväll dödar en våldtäktsman upptäcker han att han blir sexuellt upphetsad av att mörda. Han får därimot extrema skuldkänslor efter de mord han begår men kan inte styra sina begär.
Takihara är Ichis raka motsats. Han njuter att att plåga och tortera folk, han njuter även att stympa sig själv vilket man får bevittna i filmen. Han spelas utav Tadanobu Asano som verkligen levererar i den här filmen. Han syns och övertygar utan att på något sätt spela över.
Jakten på gängets boss är lång och det dör och torteras folk på ett eller annat sätt under hela filmen. Det är ingen film för känsliga tittare, även om våldet i många scener är enormt överdrivet så är det en del scener mot kvinnor som kan vara jobbiga att titta på. Det är väldigt grafiska och med den suggestiva musiken blir det ibland riktigt jobbigt och nästan för trovärdigt.
Ichi The Killer är som ni kanske förstår riktigt udda och går inte att beskriva i ord utan man måste verkligen se den.
Om man ska försöka jämföra den med någon annan film så är det om man blandar Bad Taste och Scarface. Det är det bästa jag kommer på. Maffia med extremvåld som får Saw och Hostel filmerna att framstå som barnfilmer.
Effekterna och sminket i filmen är närmast fantastiskt. Värt att nämna ärTakiharas ärrade ansikte som verkligen respektingivande, hans mun är totalt sönderskuren och det som gör att den fortarande sitter där den ska är 2 piercingar.
Filmen har, hur konstigt det än kan låta ett budskap, Vilket det är låter jag er försöka finna själva. Men det är en ganska djup film om man ser bortom allt våld. Den är vidrig och samtidigt väldigt vacker på ett makabert sätt.
Nu finns sedan en tid tillbaka en helt oklippt utgåva av Ichi The Killer i Sverige och jag tycker att om man gillar skräck och riktigt svart komedi så borde man ge den här filmen en chans. Antingen älskar man eller så hatar man den.
För den som gillar den här filmen finns även Ichi Zero som utspelar sig några år innan Ichi The Killer.
Ichi The Killer finns att köpa på Discshop
Guinea Pig-Flower Of Flesh And Blood
En bild säger mer än tusen ord?
I normal fall brukar jag ha en liten introduktion om vad filmen handlar om. Den här filmen handlar inte om något alls egentligen utan är en extremfilm med enorm fokus på gore och styckning utav en ung kvinna.
Guinea Pig är en serie i 6 delar som nu finns på dvd släppta utav Unearth Films som specialiserat sig på just extremfilmer av olika slag. Om man kollar på olika forum på internet så finns nästan alltid Guinea Pig Flower och Flesh and Blood med som en av de vidrigaste filmer som någonsin gjorts, och jag kan vara villig att hålla med.
Filmen börjar med en kvinna som går på en gata, hon blir överfallen och vaknar sedan upp i ett rum där det är blod på väggarna, fullt med knivar sågar yxor och andra vassa föremål på en bänk, och så ser hon en man. En man utklädd till samuraj som drogar henne och börjar sedan stycka henne bit för bit i någon slags ritual.
Mellan varje kroppsdel vänder han sig mot kameran och pratar lite, han fortsätter sedan tills hans lilla "konstverk" är klart. Filmen är under 60minuter och det är oavbrutet blodigt.
Rykten säger att Charlie Sheen hittat ett exemplar utav Guinea Pig under inspelningen av Plutonen och varit helt övertygad om att det var en snuffmovie och kontaktat FBI som sedmera beslagtog alla utgåvor av filmen.
(där Jag kan skryta lite där med att jag har en orginal VHS av den filmen)
När filmen sedan skulle släppas på DVD var ett av kraven att det skulle följa med ett "making of" för att verkligen bevisa att det inte är ett riktigt mord på filmen.
När man ser filmen på DVD vet man därimot att det inte är riktigt, ljudeffekterna ligger för högt och är lite osynkat och låter inte bra. Jag vet inte om det kanske är ett medvetet val av bolaget. Men jag tycker det är ett stort minus då hela känslan av filmen försvann.
Jag såg den på min gryniga VHS där ljudet inte var speciellt bra och bilden lite grynig. Det gjorde att hela atmosfären var obehaglig.
Effekterna måste jag nämna och dom är enormt bra. Filmen är från 1985 och jag har sett många filmer med en bra mycket högre budget som inte ens kommer i närheten av effekterna vi ser i Guinea Pig.
Det är mycket närbilder och man lider verkligen i vissa scener. Samurajen ser helt galen ut och njuter verkligen av det han håller på med. Det knackas och bryts ben med stämjärn, det sågas av ben med en slö såg men det vidrigaste får ni se själva.
Detta är ingen film som vem som helst klarar av. Det är en riktigt morbid film och vore det inte för den lite väl bra kvalitén och ljudeffekterna skulle man kunna lura vem som helst att det är ett riktigt styckmord man beskådar.
Är filmen bra då? Nej det kan man inte säga. Det är mer som en dokumentation av ett mord med en nästan lite konstnärlig ådra. Den är mest en film som chockerar och provocerar och det är en film man aldrig glömmer.
Det absolut sjukaste är att den här filmen låg ruskigt högt upp på topplistorna i Japan. Den låg högre än bland annat E.T och en mängd andra filmer.
Det finns dock en annan del i Guinea Pig serien som är värre än Flower Of Flesh And Blood och det är The Devils Experiment och den kommer jag också skriva om längre fram. Den är mycket värre och obehagligare så kolla in bloggen ibland för den recensionen kommer snart upp.
Sugen på att köpa den här eller någon annan del i Guinea Pig serien? Kolla då in länken här under
Killer Klowns From Outer Space
Ett gäng ungdomar har samlats i utkanten av staden för att festa och hångla lite då en komet kommer flygande. Den ser ut att landa i närheten och paret Mike och Debbie bestämmer sig för att leta reda på den.
Men istället finner dom ett stort cirkustält.
Tältet är i själva verket ett UFO och besättningen består utav clowner som har bestämt sig för att döda mänskligheten och ha den som mat.
Mike och Debbie lyckas fly undan och kontaktar polisen. Ingen tror på deras upptäkt men telefonen börjar ringa varm hos polisen och paniken sprider sig i staden.
Låter det som en B-film? Det är det, men den är gjord med en enorm charm och gjord med glimten i ögat.
Den här filmen var enormt populär när jag var yngre så jag känner mig tvingad att skriva lite om den.
Filmen är lättsam och har en mycket stor portion humor. Clownernas masker har riktigt elaka utseenden och filmen har garanterat skapat en hel del clownfobi genom åren.
Handlingen är väldigt enkel. Och det är mest att ta reda på hur man ska lyckas döda clownerna på ett effektivt sätt.
Det är bra fart i hela filmen och man får lära känna huvudrollerna tidigt i filmen.
Fantasin flödar verkligen på alla sätt, speciellt vad gäller de olika sätten hur clownerna mördar folk, det är allt från syrafyllda pajer, popcornpistoler och mördande skuggfigurer. Effekterna är kanske inte dom bästa men det spelar faktiskt ingen större roll då man mest fachineras av det mycket urflippade tema som filmen har.
Skådespelarna är kanske inga superskådisar, men man märker att dom tyckte det var riktigt kul att stå framför kameran.
Därimot har vi en skådis som lyfter filmen, och det är polischefen Curtis Mooney som spelas av John Vernon.
Han hatar ungdomarna i staden och älskar att misshandla dom och vägrar tro på att det kryllar av mördarclowner.
Filmen är klassad som en rysarkomedi, rysare kanske för dom som har fobi för clowner, men för oss övriga så blir det bara komedi vilket inte på något sätt är något negativt.
Får du chansen att se den här filmen så gör det. Och om du frågar folk i din omgivning har garanterat någon sett den det är jag övertygad om.
Filmen finns för ett väldigt överkomligt pris på
www.axelmusic.com
Recension på filmen Cigarette Burns
Cigarette Burns tillhör tv-serien Masters Of Horror där kända regisörer gör varsin skräckfilm.
Filmen jag nu recenserar är gjord utav ingen mindre än John Carpenter. Med tanke på vilka filmer han tidigare skapat så var förväntningen riktigt hög på den här filmen
I LA drivs en biograf utav Kirby Sweetman, Syftet med biografen är visa de mest udda och konstigaste filmerna. Utöver det fixar han även filmer åt samlare vilket han är otroligt duktig på och har än så länge alltid fått fram det han har lovat.
Hans senaste uppdrag är att få fram filmen Le fin absolue du monde, världens farligaste film som bara visats på bio en enda gång, och den har rykte om sig att den då fick folk i publiken att döda varandra helt utan anledning.
Ju mer Kirby letar efter filmen, ju mer vansinne och skräck får han uppleva, och Le fin absolute du monde är kanske farligare än vad han först trodde.
John Carpenter har som sagt gjort den här filmen, han har bland annat gjort filmerna The Fog, Christine, Escape From NY och en otrolig mängd andra klassiker. Detta är då hans bidrag i Masters Of Horror serien. Och han klarar det galant precis som jag förväntat mig
Stämningen är riktigt mörk, huvudrollen spelas utav Norman Reedus som vi sett i Boondock Saints, och som hans motspelare ser vi Udo Kier så det är verkligen inget fel när det gäller skådespelarna och deras inlevelse.
Enda som kan vara lite märkligt och någonting att klaga på, och det gälle alla filmer i Masters Of Horror serien, det är tyvär längden på filmerna.
60-minuter känns liteväl kort och det gör att man inte alltid hinner få reda på så mycket fakta om tex karaktärer eller liknande.
Jag skulle inte klaga om filmerna hade varit 90minuter istället med mer fokus på kanske bakgrundshistorik med mera. Men nu är det som sagt anpassat för tv, och man får vara tacksam att man har möjlighet att kunna se den över huvudtaget. Masters Of Horror känns lite som 2000talets Tales From The Crypt om man ska göra en jämförelse.
Cigarette Burns är nog utan tvekan den absolut bästa filmen i serien och har precis allt vad en krypig och dyster skräckfilm ska ha. Den är inte fokuserad på blod även om vissa scener är ganska blodiga , utan det lägs tyngd på obehag och ångestkänslor. Det har ju regisören John Carpenter tidigare lyckats otroligt bra med bland annat i filmen The Thing (som jag också ska skriva recension om inom en snar framtid)
Om du gillar skräck så lär och borde du kolla upp Masters Of Horror serien, samma gäller dig som kanske vill börja titta på skräck och inte börja med det värsta och råaste utan mer lite kusliga filmer. Då är detta verkligen något för dig.
Totalt består första säsongen utav Masters Of Horror av 13delar
Finns för ett mycket bra pris på CDON om du vill passa på att köpa den.
Recension på filmen The Babys Room
Spanien har på senare tid släppt riktigt stora filmen inom skräckfilm. För att nämna några har vi bland annat Orphanage och Rec.
År 2007 släppte bolaget Noble en box som heter 4 Films To Keep You Awake. En av filmerna var just The Babys Room.
Filmen handlar om ett ungt par som köpt sitt drömhus och dom har stora drömmar om hur framtiden kommer att se ut.
Deras lilla son sover i ett eget rum och dom en monitor för att kunna ha uppsikt över sonen på nätterna. Plötsligt ser pappan en mörk gestalt brevid sonens säng och det är bara början, huset är utan tvekan hemsökt och skräcken sprider sig dag som natt.
Handlingen är väldigt enkel och filmen är relativt förutsägbar men jag gillade den ändå. Filmen är bara 77minuter men det är knappast en nackdel då filmen har ett bra tempo och bra överaskningsmoment.
Scenerna med monitorn gav mig kalla kårar och stämningen är rikigt mörk och skapar paranoia.
Kvantfysik och filosofi spelar stor roll i filmen, prat om "the cat in the box" och andra dimensioner visar att regisören läst på en hel del om just paranormala fenomen och tidresor med mera.
Skådespelarna är bra och gör sitt jobb på ett övertygande sätt. Filmen är snyggt filmad och skiljer sig en hel del mot amerikansk filmning vilket gör att överaskningsmomenten får mer genomslagskraft.
En riktigt spännande film som borde frälsa de flesta som vill upptäcka Spansk skräckfilm.
PS. Lägg märke till ena tavlan Alex tittar på, motivet är den drake som Ralph Fiennes är besatt utav i filmen Röd Drake.
Recension av filmen The Ruins
Filmen handlar om 4ungdomar som är i Mexico på semester. Hemresan närmar sig då de träffar på en tysk kille vid namn Mathias.
Mathias fångar deras intresse att sista dagarna utforska mexicos pyramider djupt inne i djungeln,vilket som ni kanske förstår inte var en vidare bra idé.
När de kommer fram till pyramiderna kommer plötsligt bybefolkningen och tvingar under pistolhot upp ungdomarna på toppen utav en pyramid och vägrar ge sig av.
Pyramiden dom sitter på är en dödsfälla värre än någonting de kunnat ana,och utan mat och utan vatten, med beväpnad bybefolkning nedanför börjar paniken och skräcken komma smygande.
Den här filmen fick jag låna av en arbetskollega för en tid sedan. Jag hade läst om den och var riktigt nyfiken på vad det var för någonting.
Och jag måste säga att jag vart mycket positivt överaskad.
Till en början är det ganska segt, man får inte känna karaktärerna speciellt bra utan filmen börjar med att det festas på en strand. Men efter ungefär 20 minuter börjar det bli bra, riktigt bra.
Efter en tid på pyramiden så skapas det vanföreställningar, svartsjuka, självstympning och extrem hunger. Begränsat på en väldigt liten yta. Man kan då tro att filmen borde bli tråkig men det är totalt tvärtom.
Problemet är att jag kan inte skriva så mycket för då sabbar man hela filmen. Men jag kan säga att det är riktigt blodigt i vissa scener. Filmen vann även pris på en skräckfilmsfestival för bästa blodiga scen.
Skådespelarna övertygar riktigt bra. Det är inga amatörer heller och som huvudpersoner ser vi bla Jonathan Tucker som vi sett i remaken på Texas Chainsaw Massacre och i komedin100 Girls
Filmen är enligt mig en av de bättre skräckfilmer som kom under 2008 och är given för dig som gillar skräckfilmer.
Filmen finns just nu för endast 49kr på Discshop.se
Gillar du skräckfilm? Klicka på länken nedanför och gå med i forumet som handlar om skräck
Inside
Inside handlar om Sarah som tillsammans med sin livskamrat är med i en våldsam trafikolycka. Maken dör i olyckan, men Sarah som är gravid överlever och det ofödda barnet likaså. Tiden går och när julen nalkas väljer hon att förbereda barnets förlossning i lugn och ro i sitt hus i förorten.
En kväll knackar det på dörren och en desperat kvinna vill komma in och låna telefonen, Sarah som vill vara ifred säger då nej. Men efter det börjar hon ana oro av olika anledningar och ringer polisen.
Polisen kommer till platsen då Sarah känner obehag av vissa saker kvinnan sagt och vill gärna att poliserna ska stanna kvar, men dom tror att hon kan vara lugn och att kvinnan försvunnit. Problemet är bara att kvinnan redan har tagit sig in i huset och den värsta mardrömen en gravid kan drabbas av tar sin början.
Våldet i franska filmer brukar vara ganska grafiskt och rått. Inside är verkligen inget undantag och jag som är väldigt van vid våldsamma filmer övervägde nästan om jag skulle titta vidare. Jag har sett mycket men aldrig så här extremt våld mot en kvinna, speciellt inte mot en gravid.
Det är inte bara våldet som är jobbigt, det är hela stämningen i filmen. Den gravida kvinnan som kämpar för både sin och barnets överlevnad, den svårt psykiskt sjuka kvinnan som lever och andas enbart för att skada Sarah på alla sjuka sätt som är möjligt. I vissa scener får man även se hur barnet reagerar på slag och även stick från en sax.
Det känns lite som filmen är uppdelad i två delar. Först den obehagligt paranoida känslan man känner i filmen Strangers när någon smyger omkring i huset och bara provocerar, till att senare bli ett inferno av blod och tortyr som får Hostel och SAW filmerna att framstå som komedier.
När filmen sen var slut satt jag tyst och kännde mig nästan tom.
Jag visste inte vad jag skulle tycka, jag för en sekund ångrade att jag såg den. Vissa saker trodde jag var tabu i filmer att visa. Men som allt annat så ändrar sig även filmer, och censuren hade banlyst denna filmen för all framtid om den skulle kommit under 80talet det kan ni vara säkra på
Ljudet är som nästan alla franska skräckisar helt underbart, och DTS finns som alternativ. Hjärtslagen man får höra i vissa scener fick mig att tro att baslådan nästan lättade från marken.
Filmen finns just nu att köpa för 35kronor på http://www.webhallen.com/prod.php?id=88907
Den här filmen är svår att ge betyg på. Handlingen i sig och sjävla twisten på slutet får full poäng, därimot de luckor som finns sänker en del. Så jag ger den 4 poäng av 5 möjliga.
Kan säga en sak iallafall, är du gravid eller nyss fått barn bör du nog välja en annan film.
